Snuskigt värre!

Media rapporterar om ett utbrett fusk med assistansersättningen i Halland där så mycket som en tredjedel av den utbetalda ersättningen hamnar i fel händer. Även om jag inte kan föreställa mig att fusket skulle kunna vara så utbrett så är beloppen svindlande. Jag blir så innerligt besviken, ledsen och förbannad eftersom myglet urholkar reformens trovärdighet och leder till krav på kontroller som gör det svårare för de som är i behov av assistans att kunna leva så självständigt som möjligt.

Försäkringskassan jagar fel personer säger säkert någon den här gången också, utan att inse att det aldrig står i ett läkarintyg - vare sig i fråga om assistansersättning eller vid någon annan ersättning - att individen simulerar och vill fuska till sig ersättning. Det händer inte heller att någon individ skriver i sin ansökan att den siktar på att mygla till sig något. Ibland är det till och med tvärtom - de starkaste underlagen kommer från personer som inte skulle ha rätt till ersättning om underlagen speglade de verkliga förutsättningarna.

Jag har inte någon universallösning men ett lämpligt första steg skulle kunna vara att lägga över en större del av ansvaret på läkarna och fortsättningsvis kräva att de skriver under sina underlag på heder och samvete. Den majoritet av läkare som redan idag gör ett bra jobb skulle inte drabbas av detta - däremot borde det kunna leda till att vi minskar problematiken med den kategori av läkare som ägnar sig åt falskt intygande.

Läsvärt: DNs ledare och Wenche Willumsen i Aftonbladet debatt.

Äntligen premiär(er)!

I går hölls det första kommunfullmäktigesammanträdet för den nya mandatperioden och idag var det dags för det första fullmäktigemötet i landstinget. Jag har haft lite av den känsla som brukar infinna sig inför en intervju eller när man ska börja på en ny utbildning; att snart, snart, snart är det dags och åh, vad jag hoppas att kunna leva upp till alla (framförallt mina egna) förväntningar.

En viss ödmjukhet inför uppdraget som ledamot (för min del som ordinarie i landstinget och ersättare i kommunen) känns befogad utifrån att de beslut som kommer att fattas i de båda församlingarna under de närmaste fyra åren kommer att påverka livet i stort och smått för massor av människor.

Också Birgitta Rydberg, som i egenskap av ålderspresident välkomnade ledamöterna i landstingsfullmäktige, reflekterade kring uppdraget som förtroendevald. Betoningen låg på just ödmjukhet inför det förtroende som väljarna gett oss och respekt, både gentemot väljarna och gentemot de andra ledamöterna.

Möjligen kan sägas att jag hoppas på att både en och annan ledamot ur de båda församlingarna reflekterar vidare över detta inför de fortsatta fullmäktigesammanträdena. I så fall kommer vi definitivt att kunna göra livet bättre både i stort och i smått för våra medborgare.

På samma tema skriver också Karl Henriksson i sitt inlägg om gårdagens kommunfullmäktigesammanträde.

Muta mig hit eller muta mig dit...

Riksdagspartierna vill inte ha gemensamma mutregler utan tycker att de egna interna riktlinjerna är tillräckliga. Min fråga blir: tillräckliga för vem då? För riksdagsledamöterna eller för väljarna? Jag vill tro att de flesta ledamöter oavsett parti har förmåga att själva avgöra vad som ska ses som en muta och inte men trots det dyker det upp artiklar om eventuella mutor och andra tveksamheter upp med jämna mellanrum. Det får mig att undra om allmänheten anser att de enskilda ledamöternas sunda omdöme är så mycket att hänga i julgranen?


Jag är övertygad om att att varje diskussion kring eventuella mutor och andra tveksamheter urholkar fler människors förtroende för både våra folkvalda och demokratin som sådan. Att priset för ett urholkat förtroende är högt visar inte minst årets valresultat på.

Jag förstår verkligen inte motståndet mot riktlinjer och skulle vilja få det förklarat. Visst, det kan medföra ökat administrativt strul men alternativet att låta det vara som nu och hänvisa till att väljarna kan välja bort en person som misskött sig känns en smula ogenomtänkt i en situation där flertalet partier har haft ledamöter som ifrågasatts av en eller annan anledning. Jag misstänker att de flesta väljare vill rösta på det parti som har den bästa politiken – inte det minsta antalet ifrågasatta kandidater.

Min uppfattning är att gemensamma riktlinjer behövs - inte för att riksdagsledamöterna saknar omdöme utan av respekt för väljarna och att värna vår demokrati.

Bloggar: Adam Cwejman, Thomas Böhlmark, Christian Ottosson och Peter Andersson.
Tidningar: DN och Expressen,

Rulltrappemutter och tack för hjälpen!

Att pröva nya (eller nåja, snarare förträngda) erfarenheter kan vara nyttigt. Har under de senaste veckorna struttat runt på kryckor efter ett ingrepp i foten. Ingen större grej men det har gjort skitont och varit rätt bökigt både ur ett praktiskt och estetiskt perspektiv (jag har verkligen inga kläder som matchar en klumpig hälsko och ja, jag är precis så ytlig att jag tänker på den detaljen med).

För mig som vanligen rör mig utan några större problem har det varit svårt att anpassa mig till hur mycket längre tid alla förflyttningar tar när rörlighten begränsas; hur ofta rulltrappor och hissar står vilket försvårar eller förhindrar möjligheten att ta sig fram den vägen, hur ofta dörrar går åt fel håll och hur små hinder kan skapa stora frustrationsmoment. Samtidigt har det överraskat mig hur otroligt hjälpsamma människor är samtidigt som det känns skönt att inte behöva förlita mig på andra människors hjälpsamhet mer än kanske ett par veckor till.