onsdag 6 april 2011

Äldrefrågor i fokus

Jag har sett fram emot idag i flera veckor. Anledningen: idag anordnades Äldreforskningens dag med ett stort antal intressanta föreläsningar. Med siktet inställt på att insupa mängder av kunskap kring vilken nytta vård och omsorg har av forskningen, vård och omsorg om de äldre med störst och flest behov, SNAC-K; en studie om åldrande och behov av omsorg, hälsotrender samt vilken äldreomsorg vi vill ha och vad vi få,r så var det självklart att jag med glatt humör begav mig mot Äldreforskningens hus tidigt i morse. Trist nog var det massor av andra som hade precis samma intention att få lära sig massor under dagen vilket gjorde att jag aldrig kom in utan istället fick vända efter vad som kändes som en halv evighet i kön. Surt!

Samtidigt gläder det mig att vi är så många som är intresserade av frågor kring åldrande även om det i sig kanske inte är så märkligt. Vi har alla en mäktig utmaning framför oss här. Stockholms län beräknas växa med flera hundra tusen invånare de närmaste tjugo åren och en stor andel av dessa är äldre med behov av stöd i vardagen och bara i Huddinge bedöms antalet över 80 år växa med 29 procent fram till 2019. Detta samtidigt som våra förväntningar på vad vi har rätt till ökar successivt i alla åldersgrupper.

Det är därför en nödvändig och prekär uppgift att knäcka nöten kring hur vi ska bära oss åt för att alla som fyllt nu-klarar-jag-mig-inte-på-helt-egen-hand-längre inte bara ska få sina behov tillgodosedda utan också ges möjlighet att fortsätta vara den unika individ som hon eller han alltid varit också på äldre dagar med allt vad det innebär av önskemål, drömmar, resurser och egenheter. 

Jag hade verkligen hoppats på att dagen hade kunnat ge mig ökade insikter och idéer kring förbättringar som kan göras både inom landstingets verksamhet och i kommunen men i avvaktan på att en ny föreläsningsdag anordnas så får jag väl precis som ni andra hålla till godo med den information som finns på Äldrecentrums hemsida och där finns det tveklöst en hel del intressant information. 

Självklart skulle jag också vara tacksam över dina tankar och förslag kring vad som behöver göras. 

tisdag 5 april 2011

Vem ska äga sjukförsäkringen?

Jag har idag blivit inbjuden till ett facebook-evenemang till stöd för att "Sveriges läkare och tillika läkarkår ska äga sjukförsäkringen."  Den som startat gruppen skriver att ingen regering kan sätta tid på när eller om, men läkare har i allra HÖGSTA ...grad både kunskap och kompetens att avgöra när det är möjligt. Av den anledningen vill jag att Sveriges läkarkår gemensamt ska äga, och upprätta linjer och villkor för vår gemensamma sjukförsäkring.

Jo, det låter ju bra eller hur? Lite trött blir jag efter att ha tillbringat de senaste dagarna med att just ta ställning till rätten till sjukpenning utifrån medicinska underlag och efter att ha skickat flera önskemål om komplettering till olika läkare däribland några av de 108 läkarna från förra veckans debattartikel i SvD.

Jag ska ge några exempel på vad det är för uppgifter jag begärt komplettering av och exempel på några av de underlag som jag ifrågasätter för att ge en lite annan bild av verkligheten. Jag vill då samtidigt passa på att påpeka att de flesta läkare - även de som skrivit de skruttunderlag jag morrar över- mig veterligen är kompetenta läkare och tveklöst vill sina patienter väl. Men detta innebär inte alltid att läkarens bedömning om rätt till ersättning blir vare sig rätt eller lätt att bedöma.

Ett underlag där jag tidigare skickat en begäran om komplettering inkommer i retur. Komplettering saknas och läkaren har istället skrivit dit: se underlag skrivet i oktober. Ur underlaget i oktober liksom av det senaste som gäller från nu och några månader framåt framkommer diagnos och läkemedelsnamn. 

Det jag begärt en komplettering av var uppgifter om på vilket sätt personens sjukdom begränsar hennes förmåga att klara olika saker då den enda uppgift som framkommit ur tidigare underlag är "behöver vila ibland vissa dagar, har ibland diarré". 

Vad tror ni? Kan en person som vissa dagar behöver vila en stund och vissa dagar har behov av tillgång till toalett en total avsaknad av arbetsförmåga varje dag? Personligen är jag helt övertygad om att just den här kvinnan har rätt till sjukpenning men jag har absolut inget att gå på. 

I ett annat underlag sjukskrivs en man retroaktivt flera månader trots att läkaren inte träffat patienten under perioden och tidigare sjukskrivit i annan omfattning. Patienten har arbetat och haft annat för sig under tiden. Utifrån resonemanget om att läkaren borde äga sjukförsäkringen så borde patienten alltså få hel sjukpenning utöver de andra inkomster som han haft under perioden, eller?

I ett par andra underlag sjukskrivs patienter på heltid samtidigt som läkarna uttryckligen skriver att patienterna kan arbeta i olika omfattning. Ska de ändå få hel sjukpenning eftersom läkaren sjukskriver dem på heltid?

I andra fall har några patienter gått till läkare som inte längre vill sjukskriva dem valt att gå till andra läkare som väljer att sjukskriva utifrån samma begräsningar som de första läkarna ansett att de inte ska vara sjukskrivna för. Vem har rätt? Är det den läkare som gjort bedömningen att personen kan arbeta eller är det den läkare som följt patientens eget önskemål? I så fall, är det verkligen läkaren som skulle äga försäkringen och inte snarare den patient som låter mest och som bäst hävdar sin "rätt".

Läkarens roll är enormt komplex och jag är fylld av respekt för det oerhört svåra uppdrag som de har. Jag är också väldigt väl medveten om att de - precis som handläggarna på Försäkringskassan - gör sitt absolut bästa för att patienterna ska få rätt stöd och att det bland dem (precis som bland handläggarna på Försäkringskassan) finns de som inte har bra dagar varje dag.

Jag är däremot inte övertygad om att lösningen på den problematik som finns när det gäller socialförsäkringen ligger i att låta läkarna ta hand om hela sjukförsäkringen. Detta utifrån att jag tror att det skulle skapa problem för många av läkarna själva, för vårt gemensamma socialförsäkringssystem och för de enskilda patienterna som får eller inte får ersättning.