Veckans ros går till husläkarmottagningarna!

I tordsdags veckan var det höstpremiär för programberedningen med så nu har det mesta kommit igång igen på riktigt. Superkul! Även där presenterades (så klart) en massa spännande information som jag inte vill hålla inne med och eftersom jag har ambitionen att skriva lite kortare inlägg istället för långa romaner så tänker jag i de goda föresatsernas spår dela upp inlägget på några dagar och blanda upp de olika inläggen med lite annan information med.

Jag vet att det inte riktigt är möjligt att jämföra orter, speciellt inte om man också lägger till en tidsaspekt, men jag kan ändå inte låta bli att fascineras och glädjas över de valmöjligheter som finns när det gäller vårdgivare i Stockholm om man jämför med lilla Östersund som jag kommer ifrån. Vid årsskiftet 2010/2011 fanns det 196 husläkarmottagningar i länet varav 122 privata. Visst folkmängden skiljer sig också åt men kanske inte i så hög utsträckning att det motiverar skillnaden om fem i förhållande till 196, eller? Det är klart, är man väldigt nöjd med den vårdgivare som man har så kanske det inte spelar så stor roll men möjligheten att välja både utifrån bästa läge just för mig och vårdgivarens  kompetensprofil är i annat fall verkligen guld värd vilket också patientenkäten för husläkarmottagningarna där 90% ansåg sig nöjda med vården som helhet.

Jag hade nog inte förväntat mig en så hög siffra med nöjda besökare utifrån att jag i jobbet inte bara pratar med personer som är nöjda med vården och inte helt sällan pratar med läkare som beskriver en tämligen tuff arbetssituation. Uppenbarligen så gör de flesta av dem ett alldeles fantastiskt jobb i alla fall och jag hoppas att de alla åtminstone emellanåt får känna av den uppskattning de så väl förtjänar för sitt arbete!  

Nu kör vi!

Jag var rätt tacksam över att det var ovanligt lugnt på jobbet under den första tiden efter semestern och att jag därför fick en två veckor lång mjukstart på jobbet innan de politiska uppdragen drog igång. Men nu, när det första mötet hållits och kalendern ligger full igen så känns det otroligt roligt och stimulerande. 

Södra sjukvårdsstyrelsens första möte hölls i onsdags och som vanligt var det många intressanta ämnen på dagordningen vid sidan av beslutsärendena.

Annika Hahlin informerade om Strama Stockholms arbete för en minskad antibiotikaanvändning och mot antibiotikaresistens inom Stockholms läns landsting (stramastockholm.se). Att minska den onödiga förskrivningen av antibiotika och en utbredd resistens är nödvändigt eftersom vi annars riskerar att åter hamna i en situation där vi saknar effektiva läkemedel vid bakteriella infektioner vilket skulle föra oss tillbaka till ett läge där vanliga infektioner medför en allvarlig risk och där många av de behandlingsmetoder som vi idag ser som självklara, såsom cancerbehandlingar, höftledsoperationer och vård av för tidigt födda barn, kraftigt försvåras eller omöjliggörs.  

Inte helt smickrande leder Stockholm Sverigeligan vad gäller förskrivning av antibiotikarecept; helt ofattbara 412 recept per 1000 invånare skrivs ut i länet. Skillnaderna mellan länsdelarna är stora och fullständig oförståeliga, t.ex. skrivs det ut 35 procent fler recept i Upplands Väsby än i Nykvarn. Förskrivningen är generellt högre i de norra delarna av länet men även Nynäshamn utmärker sig.

Målsättningen om att vara nere vid 250 recept per 1000 invånare och år känns rätt långt borta även om det inte borde vara någon omöjlighet utifrån de faktiska behoven. Frågan är vad det som får kompetenta läkare att skriva ut recept i onödan? Är det svårigheter att säga nej till bestämda patienter och i så fall, hur stöttar vi dem så att de blir bättre på att förklara varför antibiotika inte behövs och att säga nej när medicinering är uppenbart obehövligt?  

Vi fick också en sammanställning över de faktiska vårdkostnaderna per kommun i förhållande till de förväntade kostnaderna sett till behovsindex (där bl.a. befolkningens ålderssammansättning och socioekonomiska skillnader vägts in) presenterades också. Bland söderkommunerna utmärkte sig Huddinge med en högre faktisk kostnad än beräknat sett till alla vårdområden.  När siffrorna däremot bröts ner en smula framkom det att det framförallt var kostnaderna för somatisk specialistvård och också geriatrisk vård var högre än förväntat. Kostnaderna för psykiatrisk vård, primärvård och förskrivna läkemedel hamnade istället långt under de förväntade kostnaderna. Jag vill gärna att ämnet tas upp igen och då med en analys kring orsaken till avvikelserna. Vissa områden är sannolikt inte helt svårförklarliga; att Karolinska Huddinge ger tillgång till närhet till somatisk specialistvård avspeglar sig sannolikt i statistiken (inte minst utifrån att samma förhållande gäller Solna) och det skulle kanske inte heller vara helt otippat att de lägre kostnaderna för primärvård har något samband med detta eller? Att tillgången till psykiatrisk vård är något mindre god än vad den skulle kunna vara förefaller också vara en vettig förklaring men att kostnaderna för läkemedel ligger långt under de förväntade värdena i Huddinge, Botkyrka och Södertälje kan jag inte ens spekulera kring vad det skulle kunna bero på. Kan du?   

Vi fattade också beslut om ett förtida upphörande av avtal för en barnavårdscentral i Södertälje under mötet. Bakgrunden till beslutet var att man inte lyckats fylla de krav som ställs upp enligt regelboken när det gäller antalet inskrivna barn. Det kanske låter som en petitess men syftet med kriteriet är att så långt som möjligt säkerställa att alla barn får en så trygg och god vård som möjligt och för få barn medför en risk för utarmad kompetens. Det är självklart ledsamt när en verksamhet inte fungerar som tänkt men samtidigt är jag glad över att kvalitetsaspekter och säkerhet värderas så pass högt att de mottagningar som inte lyckas leva upp till de krav som ställs riskerar sina avtal istället för sina patienters hälsa.