söndag 9 oktober 2011

I nöd och lust

Under kommunfullmäktige i morgon kommer flera bra beslut att fattas. Ett av dem känns speciellt roligt. Äntligen kan beslutet om införande av Parboendegaranti bli formellt. De äldre makar, par och registrerade partners som bor i Huddinge och vill fortsätta leva tillsammans även sedan den ena parten blivit så skröpplig att hon eller han behöver andras vård och omsorg ska naturligtvis ha möjlighet till detta, även efter en flytt till särskilt boende.

För mig faller parboendegarantin in i kategorin av beslut som är så självklara att det känns lite märkligt att ens behöva fatta beslut om dem. Nåväl, det känns i alla fall helbra att efter i morgon kunna säga att i Huddinge har man både rätt och  möjlighet att fortsätta dela varandras liv i stort och smått i samma bostad även när man blir äldre och skör.  

söndag 2 oktober 2011

Om äldreombudsmannen och förebilder

 Jag samlar på förebilder; starka och modiga kvinnor och män i blandade åldrar, med blandade erfarenheter och bakgrunder. En av de som haft störst betydelse för mig hette Märta Norman. Märta hade många talanger men framförallt hade hon ett enormt hjärta. Hon hade också mycket bestämda åsikter som ibland förmedlades av en tämligen vass tunga. Märta dök upp i mina tankar efter veckans äldreomsorgsnämnd där vi hade en diskussion kring det här med att anmäla det man är missnöjd med i den vård och omsorg man får.

Märta måste ha varit åtminstone 93 år när hon, efter att ett flertal gånger ha påpekat bristerna i maten på det ålderdomshem där hon bodde de sista åren, vände sig till lokaltidningen. Maten var smaklös, grönsakerna var för få och smakade vatten eftersom de varit frysta och det var för lite "riktig" mat. Hon kunde inte heller se den ekonomiska vinsten i att servera halvfabrikat. Jag vet inte om artikeln fick någon effekt men jag är otroligt stolt över att hon valde att gå vidare med sina synpunkter.  

För de flesta av oss är det inte helt plättlätt att uttrycka sitt missnöje på ett konstruktivt sätt. I förhållande till vård- och omsorgsgivare är det ofta ännu svårare eftersom man inte bara befinner sig i ett underläge i förhållande till den som beslutar över det man är missnöjd med. Ofta finns blandas viljan att uttrycka missnöjet också upp med lojalitet med personalen, en vilja att kunna reda sig själv och ibland viss skam över att inte klara sig själv som man tidigare gjort, rädsla för att vara besvärlig och/eller med rädsla för vad som kommer att hända efteråt.

Just därför är alla synpunkter på hur vården och omsorgen fungerar - eller borde fungera - otroligt värdefulla och de behövs för att verksamheterna ska kunna bli bättre. De rapporter som Patientnämnden och Äldreombudsmannen presenterar är viktiga men de ger bara en begränsad bild av de synpunkter som kommer fram. Just därför var beslutet om att vi i Äldreomsorgsnämnden fortsättningsvis kommer att få information om de synpunkter som presenteras och hanteras ute i de olika verksamheterna så otroligt glädjande. För till syvende och sist är det omöjligt att ändra på missförhållanden som man inte känner till.