Vinsten i att ta ut segern i förskott och vad är orättvisa egentligen?

Två opinonsmätningar som fått mungiporna att höjas och hjärtat att jubla har presenterats den sista veckan. Först ut var Demoskops mätning där Alliansen gått förbi de rödgröna, MP tappat rejält och Sd glädjande nog vid andra mätningen i rad med god marginal hamnat under fyraprocentspärren. Därefter följde Novus Opinions mätning som också den pekade på att glappet mellan blocken är ett minne blott eller ja, i alla fall nästan. Skillnaden mellan blocken är nu så liten att den inte är statisktiskt säkerställd i alla fall.

Självklart är det bara mätningar och mycket kan ännu hända fram till valet men jag vill tro att mätningarna ändå visar på att den politik som förs är mer trovärdig än de luftslott som byggs upp av de rödgröna i skuggbudgeten där ett aldrig sinande pengaregn utlovas till stora delar av befolkningen.

Jag tror Tommy Rydfeldt har rätt; avundsjukspolitik fungerar inte. Det stora flertalet är för smarta för att gå på att det skulle vara möjligt att finansiera alla bidrags- och ersättningshöjningar och kostsamma reformer bara genom att höja skatterna bara för de mest välbärgade. Det finns, precis som Seved Monke lyfter, en väsenskild inställning till bidrag mellan de två blocken.

Min uppfattning är att bidrag i många fall snarare cemeneterar än eliminerar orättvisor för de delar av befolkningen som har eller som kan uppnå  förmåga att försörja sig själva genom att göra det ekonomiskt ogynnsamt att försöka arbeta för en bättre tillvaro. För mycket bidrag till för många grupper minskar dessvärre också utrymmet för att ge dem som är i verkligt behov av stöd för sin försörjning en skälig ersättning vilket också är tämligen orättvist i mina ögon.  

Optimisten i mig jublar över sifforna i mätningarna, pessimisten säger till mig att mycket kan hända innan den 19 september och realisten tänker; wow, vad roligt - nu är det dags att jobba! För till syvende och sist så ligger det fortfarande en himla massa jobb framför oss med att få ut varför Alliansen förtjänar fortsatt förtroende inte bara på gamla meriter utan också utifrån vad vi vill göra för att minska orättvisorna och göra Sverige till ett ännu bättre land efter valet.  

Vänsterpartiet bygger det nya Sverige?

Beslut efter beslut som fattas vid Vänsterpartiets kongress får mina ögonbryn att flytta sig en bit uppåt i pur förvåning och uttalandena som görs får mig fnysa gång efter annan. Vad håller de på med? Hur tänker de? Tänker de? Fascinationen är total. En inte helt oäven känsla eftersom jag är övertygad om att det stora flertalet människor är rätt smarta och jag därför har svårt att tro att kongressbesluten för Ohly & co närmare finansministerposten som han enligt flera vänsterpartister föreslås till enligt Expressens rundringning idag. Ett i övrigt lika skrämmande scenario som Mona Sahlin som statsminister eller Krösus Sork som biståndsminister. Aj då, den sista fanns bara i fantasin allt medan de båda övriga levde i en fantasivärld.

Sex timmars arbetsdag med bibehållen lön, en kraftig utökning av antalet arbeten inom offentlig sektor, höjda bidrag, kraftigt höjda pensioner, kraftigt höjda nivåer på A-kassa och ersättningar till sjuka, etc. Jag säger inte att jag inte tycker att en del av förslagen skulle vara riktigt trevliga eller ens önskvärda. Det jag säger är att den politik som Ohlyansen vill föra är oansvarig så länge de inte hittar ett sätt att trolla fram pengar ur ingenting eftersom det i den verkliga världen sällan leder till något gott att leva högt över sina tillgångar. Det torde inte minst de senaste dagarnas utveckling visa på.