Med blandade känslor

I veckan deltog jag vid min sista äldreomsorgsnämnd. Det är med dubbla känslor; det har varit otroligt intressant och lärorikt att fått förtroende att sitta med som ersättare i äldreomsorgsnämnden så det känns jättetråkigt att lämna nämnden. Samtidigt känns det också en smula skönt att ha fattat beslutet eftersom jag omöjligen kan få mitt eget tidspussel att gå ihop med heltidsarbete, flera uppdrag i landstinget och skötsel av min egen hälsa och fritid. Jag väljer att fokusera på uppdragen i landstinget eftersom jag inte har förutsättningar att göra ett så bra jobb som jag skulle önska – och som våra äldre förtjänar – i både landstinget och i Huddinge.   

Arbetet med att öka möjligheterna för våra äldre att utifrån sina egna förutsättningar fortsätta vara de unika individer de alltid varit är en av de viktigaste uppgifterna som kommunen har att fylla. Även om det inte är ett lättlöst pussel så måste vi se till att värna och utveckla omsorgen så att den bedrivs med den värme och omtanke vi vill se samtidigt som vi får ut så mycket som möjligt för varje skattekrona både ifråga om kvantitet och kvalitet.  Det är inte bara de som idag behöver hjälp som vi har att tänka på utan också de som kommer att behöva hjälp om något eller några år.

Den som alltid måste stå i centrum för verksamheten är individen själv och eftersom människor inte vaknar upp en morgon och slutar upp med att vara unika så måste omsorgen vara lyhörd för och ge förutsättningar till egna val baserade på de egna förutsättningarna, intressena och behoven. Vem som utför omsorgen är fullständigt egalt – det är kvalitén som är det väsentliga och för våra äldres skull ska vi ha ut så mycket som möjligt för våra skattepengar. Därför måste vi ställa lika höga krav på alla utförare, utveckla uppföljningarna vidare och bli ännu bättre på att ta till vara på impulser som kommer in från olika håll om att saker inte fungerar som vi vill så att vi kan styra om till något bättre.  
Att fokusera på individen innebär också att skapa förutsättningar för att han eller hon ska kunna må gott så länge som möjligt och också kunna återhämta sig så snart som möjligt om oturen skulle vara framme. Jag tror att vi kan göra mycket mer på det här området och det är helt klart min ambition att bidra efter bästa förmåga eftersom jag kommer att vara fortsatt aktiv i landstingets beredning för äldre och multisjuka. 

Och även om det mesta fungerar och de flesta är nöjda så finns det fortfarande en stor potential för förbättring. För mig ligger några av nycklarna till en äldreomsorg i toppklass i ett ökat fokus på att i än högre grad sätta individen i fokus, i ökade valmöjligheter och fortsatt kvalitetsarbete samt i uppföljningar, uppföljningar, uppföljningar.  

Nu kör vi!

Jag var rätt tacksam över att det var ovanligt lugnt på jobbet under den första tiden efter semestern och att jag därför fick en två veckor lång mjukstart på jobbet innan de politiska uppdragen drog igång. Men nu, när det första mötet hållits och kalendern ligger full igen så känns det otroligt roligt och stimulerande. 

Södra sjukvårdsstyrelsens första möte hölls i onsdags och som vanligt var det många intressanta ämnen på dagordningen vid sidan av beslutsärendena.

Annika Hahlin informerade om Strama Stockholms arbete för en minskad antibiotikaanvändning och mot antibiotikaresistens inom Stockholms läns landsting (stramastockholm.se). Att minska den onödiga förskrivningen av antibiotika och en utbredd resistens är nödvändigt eftersom vi annars riskerar att åter hamna i en situation där vi saknar effektiva läkemedel vid bakteriella infektioner vilket skulle föra oss tillbaka till ett läge där vanliga infektioner medför en allvarlig risk och där många av de behandlingsmetoder som vi idag ser som självklara, såsom cancerbehandlingar, höftledsoperationer och vård av för tidigt födda barn, kraftigt försvåras eller omöjliggörs.  

Inte helt smickrande leder Stockholm Sverigeligan vad gäller förskrivning av antibiotikarecept; helt ofattbara 412 recept per 1000 invånare skrivs ut i länet. Skillnaderna mellan länsdelarna är stora och fullständig oförståeliga, t.ex. skrivs det ut 35 procent fler recept i Upplands Väsby än i Nykvarn. Förskrivningen är generellt högre i de norra delarna av länet men även Nynäshamn utmärker sig.

Målsättningen om att vara nere vid 250 recept per 1000 invånare och år känns rätt långt borta även om det inte borde vara någon omöjlighet utifrån de faktiska behoven. Frågan är vad det som får kompetenta läkare att skriva ut recept i onödan? Är det svårigheter att säga nej till bestämda patienter och i så fall, hur stöttar vi dem så att de blir bättre på att förklara varför antibiotika inte behövs och att säga nej när medicinering är uppenbart obehövligt?  

Vi fick också en sammanställning över de faktiska vårdkostnaderna per kommun i förhållande till de förväntade kostnaderna sett till behovsindex (där bl.a. befolkningens ålderssammansättning och socioekonomiska skillnader vägts in) presenterades också. Bland söderkommunerna utmärkte sig Huddinge med en högre faktisk kostnad än beräknat sett till alla vårdområden.  När siffrorna däremot bröts ner en smula framkom det att det framförallt var kostnaderna för somatisk specialistvård och också geriatrisk vård var högre än förväntat. Kostnaderna för psykiatrisk vård, primärvård och förskrivna läkemedel hamnade istället långt under de förväntade kostnaderna. Jag vill gärna att ämnet tas upp igen och då med en analys kring orsaken till avvikelserna. Vissa områden är sannolikt inte helt svårförklarliga; att Karolinska Huddinge ger tillgång till närhet till somatisk specialistvård avspeglar sig sannolikt i statistiken (inte minst utifrån att samma förhållande gäller Solna) och det skulle kanske inte heller vara helt otippat att de lägre kostnaderna för primärvård har något samband med detta eller? Att tillgången till psykiatrisk vård är något mindre god än vad den skulle kunna vara förefaller också vara en vettig förklaring men att kostnaderna för läkemedel ligger långt under de förväntade värdena i Huddinge, Botkyrka och Södertälje kan jag inte ens spekulera kring vad det skulle kunna bero på. Kan du?   

Vi fattade också beslut om ett förtida upphörande av avtal för en barnavårdscentral i Södertälje under mötet. Bakgrunden till beslutet var att man inte lyckats fylla de krav som ställs upp enligt regelboken när det gäller antalet inskrivna barn. Det kanske låter som en petitess men syftet med kriteriet är att så långt som möjligt säkerställa att alla barn får en så trygg och god vård som möjligt och för få barn medför en risk för utarmad kompetens. Det är självklart ledsamt när en verksamhet inte fungerar som tänkt men samtidigt är jag glad över att kvalitetsaspekter och säkerhet värderas så pass högt att de mottagningar som inte lyckas leva upp till de krav som ställs riskerar sina avtal istället för sina patienters hälsa.