Bättre sedelpressar eller bättre resursanvändning?

Är mer pengar alltid svaret på hur vi ska kunna få det bättre? Allt för många utspel som gjorts under valrörelsen från de rödgröna antyder att det är så och M har under den senaste veckan sakta men säkert tagit upp racet. Själv är jag övertygad om att det är ett galet antagande - det finns allt för många exempel på verksamheter där vi skulle kunna ösa in precis hur mycket pengar som helst utan att få ut ett smack ytterligare vare sig i fråga om kundnytta eller någon form av mätbar förbättring. Visst, mer pengar behövs på många håll men det handlar i minst lika hög utsträckning om att se till att vi använder pengarna mer effektivt. 

För ett par veckor sedan gav Sanna Rayman i ledaren "Vårdeffektivisera mera" några exempel på effektiviseringar som gjorts inom vården och som som medfört att patienternas lidande och personalens belastning minskat samtidigt som de ekonomiska kostnaderna blivit mindre. Utgångspunkten var att det lönar sig att göra rätt från början och våga tänka nytt.

Själv var jag på ett studiebesök på en privat mottagning i början på sommaren. Eftersom jag från flera andra vårdgivare hört rena mardrömshistorier om hur många patienter varje läkare måste träffa varje dag för att ekonomin ska kunna gå ihop så ställde jag självklart frågan: hur många patienter behöver en läkare träffa per dag för att ni ska gå runt? Svaret förvånade mig oerhört. Där, på den privata mottagningen, uppgav man att deras läkare behöver träffa hälften så många patienter per dag jämfört med vad personalen på för mig mest välbekanta, likvärdiga och offentligt drivna mottagningen, uppger. Patienterna på den privata mottagningen kom trots detta snabbare i kontakt med läkare hos dem och ingen avvisade allt medan väntetiderna på den landstingsdrivna mottagningen fortfarande är långa, en stor andel patienter avvisas och många andra som jag pratar med upplever att de stör personalen när de kommer på besök.

Jag vill inte säga att privat vård med nödvändighet är bättre - för mig är det fullständigt egalt vem som utför vården så länge den fungerar väl utifrån patientens behov. Däremot så visar exemplen på att pengar inte är allt, att effektivisering är möjlig att göra på ett sådant sätt som gagnar patienterna och att mycket handlar om inställningen till arbetet och till patienterna. Vi behöver definitivt privata alternativ som tillför nya, fräscha idéer och minst lika tydligt är det att vi behöver bli bättre på att ifrågasätta hur vi bedriver olika verksamheter, följa upp vad som fungerar eftersom kvalitet alltid lönar sig i längden och skrota inställningen om att mer pengar är lösningen till allt.
Läs gärna Maria Bergströms inlägg om kvalitetsarbete och jämförelser inom vården.

Pengar är inte allt

Enligt SvD byter V namn till Välfärdspartiet om än blott för en dag i syfte att markera att de kommer att satsa mer på välfärden än alla andra partier. Högberg skriver att det låter mer trovärdigt än när partier på den blåa kanten gör det samma. Jepp, han har rätt, det låter trovärdigt. Det är inte ett dugg förvånande att V vill satsa hur mycket pengar som helst - oklart var de ska komma ifrån - på välfärden. Lite mer otippat känns det fortfarande att just V ser pengar som lösningen till alla problem.

För mig känns alternativet att ösa in aldrig sinande resurser kontraproduktivt; pengar tenderar att ta slut och när de är väck så finns det inte heller något kvar till de mest skriande behoven - i det här fallet de som har störst behov av stöd och de minsta egna resurserna. Med tanke på att behoven också kan antas öka i och med vår åldrande befolkning så verkar det klart mer vettigt att vi ser till att få ut så mycket valuta som möjligt för våra skattepengar istället så att vi kan värna vår välfärd.

Utifrån mitt perspektiv är det klart smartare att sikta på att förbättra det förebyggande arbetet på bred front, att förbättra det stöd som ges för att förhindra missar som både medför lidande och kostnader samt att, när behoven väl uppstår, snabbt komma in med rätt stöd i rätt omfattning. Förbättringar på dessa områden medför både minskat lidande och minskade kostnader. Vi kan kanske hitta roligare saker att göra för pengarna istället för att kasta dem i sjön, t.ex. förgylla tillvaron en smula för äldre och för sjuka?