En svartvit/rödgrön världsbild

Precis som man ibland får leta efter det positiva i olika skeenden så kan man alltid - om man väljer det - hitta något negativt. Jag upplever att de rödgröna här är verkliga experter då de oavbrutet lyckas med konststycket att plocka fram vinnare och förlorare - allt är svart och vitt - och om det inte skulle vara på det sättet så fungerar det alltid att förvränga fakta en smula och insinuera att den politik som bedrivit under mandatperioden skapat mängder av problem. Det senaste utspelet i raden kommer från Ilija Batljan som idag lyfter skriver om att medelklassen har förlorat på Vårdval Stockholm. Han anger att det bara är invånarna i de kommuner och stadsdelar där den rikaste fjärdedelen av Stockholms invånare bor som tjänat på Vårdval Stockholm då dessa fått ett oproportionerlig stort resurstillskott genom vårdvalet vilket utifrån samma logik skulle innebära att 75% av stockholmarna förlorat på vårdvalet. Nästan alla stockholmare utom de allra rikaste är enligt honom satta på undantag.

Jag vet inte hur det är med er men själv blir jag tämligen frustrerad över människor som alltid förefaller jobba för att plocka ut det negativa i allt som händer dem och allt de ser – glaset är alltid halvtomt eller till och med nästan tomt – trots att samma händelser lika väl eller i huvudsak kan uppfattas som postiva och ibland rent av fantastiska.

Forskare vid Karolinska Institutets folkhälsoakademi har nyligen gjort en oberoende utvärdering av de två första åren med Vårdval Stockholm. Det de kom fram till var att husläkarbesöken ökat med 28 procent mellan åren 2006 och 2009 allt medan den totala kostnaden för  husläkarverksamheten bara ökade med 2,8 procent. Det låter bra, eller hur, eftersom vi alla torde vilja få ut så mycket som möjligt till så hög kvalitet som möjligt utifrån våra skattepengar.

Det har startats 37 nya vårdcentraler i länet varav flertalet ligger i låg- och medelinkomstområden och det är i de här områden, där invånarna har en låg medelinkomst, som ökningen av besöken på husläkarmottagningarna skett - inte i de rikaste områdena - och det är också dessa invånare som idag står för den största andelen läkarbesök.

Peter Andersson skriver om hur besökstiderna har kortats och att enbart en "krämpa" per gång tas upp så att vårdcentralerna ska kunna boka in ett nytt besök och därmed kräva mer ersättning. Det är inte den här beskrivningen som jag vanligen hör från mina försäkrade och det är inte heller detta som utvärderingen visar på. Istället lyfts det upp att den patientupplevda kvaliteten har ökat parallellt med produktiviteten vilket måste ses som smått fantastiskt.

Visst, genom mitt arbete så vet jag att det finns läkare vid en del vårdcentraler som arbetar på det det sätt som Peter beskriver men det kan väl knappast anses vara Vårdval Stockholms fel om någon enskild arbetar för att tillskansa sig mer ersättning utan detta måste väl ändå snarare ses som ett mänskligt eller organisatoriskt problem om man upplever att Vårdval medför behov av att boka in ett långt högre antal patienter än vad andra vårdgivare ser som behövligt? De patienter upplever sig som ekonomiska brickor i ett spel snarare än som patienter i behov av individuellt anpassad behandling hoppas jag att de nyttjar möjligheten att byta vårdgivare och vårdcentral. Detta är för mig en av de största vinsterna med reformen; som patient har jag nu en större makt över min egen hälsa i och med att jag nu kan ta mina pengar med mig och gå om jag inte är nöjd med den vård och det bemötande jag får.

Jag tycker att det är en smula respektlöst mot väljarna att mörka att vården tillförts enorma resurser under mandatperioden och att vården idag fungerar bättre än vad den tidigare gjort, både sett till produktivitet och upplevd patientnytta. Självklart finns mer att göra men lösningen ligger inte i den bleka kopia av Vårdval Stockholm som de rödgröna presenterat. Ett ökat fokus på vårdtunga patienter behövs absolut och detta är något som redan planeras varför de rödgrönas alternativ fyller noll och ingen nytta. De har också rätt i att förebyggande insatser är oerhört viktiga men missar också här att nämna att detta faktiskt redan idag är något som bedrivs vid vårdcentralerna och som distriktssköterskorna ersätts för. Eftersom allt för många av de som jag kommer i kontakt med har omfattande psykosociala problem vill jag också lägga in samtalen med kurator och psykolog under förebyggande insatser och kan naturligtvis inte undgå att nämna att de psykosociala insatserna ökat med 50% under de senaste två åren.

För mig är glaset åtminstone halvfullt men det finns absolut utrymme för några droppar till i form av ökad patientnytta och en snabbare, säkrare och bättre vård för alla (oavsett bakgrund, sjukdomstillstånd, kön och ekonomi) samt för förebyggande insatser.  

Läs vidare i debattartikeln i SvD och utvärderingen av Vårdval Stockholm. Skriver på samma tema gör Kalle Henriksson, Peter Andersson förståss, Birgitta Rydberg, Olov Lindquist och Lars Björndahl.

Reflektion från Almedalen

En liten dröm slog in och jag kom iväg till Almedalen. Det visade sig vara både lite bättre än jag hoppades och lite dyrare. Jag tillhör den där klicken (precis som en stor andel av de andra besökarna) som tycker att det är väl värt att själv bekosta resan och uppehället i motsats till vad som framförts i media. Varför? Därför att veckan ger en fantastisk möjlighet att få gå på en mängd intressanta seminarier (utbudet var i det närmaste obegränsat), träffa intressanta människor och föra intressanta samtal. Att Visby är häpnadsväckande vackert och att solen varit lika varm som humöret på det fåtal gotlänningar och den mängd besökare jag mött har knappast gjort upplevelsen mindre njutbar.

Mitt visakort kom på att det skulle sluta fungera. Vid fel tillfälle kan tilläggas; seminariet jag skulle på hade precis börjat och där satt jag i taxin och drog kortet gång på gång i pur förtvivlan. Taxichauffören körde mig upp till en uttagsautomat där det var omöjligt att stoppa in kortet, en kort springtur senare konstaterade jag att det inte heller fungerade i nästa automat. Efter att en mängd vänliga människor släppt förbi mig i den vad kändes milslånga kön på närmaste ICA så stod det klart att eländet bestämt sig att avmagnetiseras. Tack och lov så finns ju koden också så pengar kom jag åt och en fortfarnade mycket sympatisk taxichaufför körde åter ner mig till Almedalen för att sedan, många långa minuter senare, ta betalt för körningen... Priset: 99 kronor. Visby taxi har enhetspris inom Visby! Ofattbart vänligt och helt klart, den mannen förgyllde en tämligen skruttdålig inledning på dagen (långa dagar med mycket sittande och en mängd långa promenader, speciellt kombinerat med förseningar och oväntad kassabrist).

Resten av vistelsen var klart bättre och jag imponerades av kvalitén på flertalet föredragshållare. Flertalet säger jag eftersom några sänkte sig till en sådan debattnivå att jag slutade lyssna och istället önska mig någon annanstans. Jag har väldigt svårt med extremkonfrontativa debattörer som ägnar all sin tid åt att förklara hur dåliga den andra parten uppfört sig och och/eller gnölar om hur illa han man känner sig bemött. Jag köper absolut att det fungerar och visst kan det vara effektivt men på en skala, hur kul är det? Hmm, fungerar inte för mig. 

Dessbättre bjöd istället andra på en positiv överraskning. Socialaförsäkringsutskottets ordförande Gunnar Axén (m) var riktigt bra vid de båda seminarier jag såg honom delta i. Det ena av dessa utgjorde ett av veckans absolut mest givande seminarium. Temat var de utmaningar som finns inom vården och rehabiliteringsområdet och vad som kan/bör göras åt dessa. Det som tilltalade mig, förutom sammansättningen av panelen med läkare och forskare inom rehabiliteringsmedicin, deltagare från svenskt näringsliv, Försäkringskassan, etc. var att fokus verkligen var lösningsfokuserat. Att det fortfarande finns brister vet vi så frågan är vad vi gör åt dem. Siwert Gårdestig från Försäkringskassan föreslog att läkarna övertar en del av kostnaderna för sjukskrivningarna vilket torde få effekt på sjukskrivningsmönster. Jag ger honom helt rätt då jag är helt övertygad om att både slentrianmässiga och av andra skäl felaktiga sjukskrivningar torde minska markant om läkarna själva måste ta en del av kostnaden. Detta torde också kunna bidra till att de som faktiskt är i behov av sjukskrivning på grund av sjukdom får det lättare. Snabbare väg in till multimodal rehabilitering och KBT var andra lösningar som nämdes liksom ökad samverkan mellan FK, AF och näringslivet.

En annan som överraskade var Ilija Batljan, en av socialdemokraternas förstanamn till Landstinget, som diskuterade den fortsatta utvecklingen av Vårdval Stockholm med alltid lika kompetenta Birgitta Rydberg. Väldigt underhållande med en härlig utstrålning vände Ilija upp och ner på min bild av socialdemokraternas vision för sjukvården genom att ställa sig positiv till bl.a vårdval. Dessvärre - för jag är klart mer förtjust i hans bild av hur vården bör utformas än den som drivs av mer traditionella socialdemokrater - så sjönk hoppet igen när de rödgröna presenterade sin program för hälso- och sjukvården. Åter till ursprunget alltså där den enda gemensamma nämnaren tycks vara namnet; Vård i världsklass, vilket också vårt program för sjukvården i Stockholm har som namn. Mer om det en annan gång.

Så trött, så nöjd!

Dagen har kännetecknats av totalt dagen-innan-semestern-kickar-igång-kaos. Jo, jag vet - det är bara en veckas semester vi pratar om men planering inför semestern både på jobbet och utanför skapar kaos, förvirring och förväntan och just de här dagarna tenderar att fyllas med konstiga samtal som tar mer tid än tänkt men oftast också ger mer än det i förväg varit möjligt att ana. En synnerligen ovanlig komplimang smet sig in vid samtalet med en försäkrad. Hon tackade för att jag gav henne möjligheten att få gråta ut och bli lyssnad på en stund. Den har jag aldrig hört förut och även om det var en fin komplimang så gör det mig oehört ledsen att hon inte har tillgång till det stödet via vänner eller vården.

Jag unnade mig en tämligen lugn morgon vilket innebär åtminstone två koppar kaffe och morgontidningsskumning. Förfärande nyheter en masse, självklart, men också en hel del glädjande nyheter som t.ex. den oberoende  granskning som KIs folkhälsoakademi gjort av Vårdval Stockholm och som visar att reformen både gett en mer effektiv och rättvis vård (väl värt att läsa liksom Birgitta Rydbergs och Olov Lindquists inlägg på ämnet!). Med hänsyn till hur hätska diskussionerna ibland varit så är det enormt roligt att se att Vårdval Stockholm faktiskt gett de positiva effekter som vi övertygade hävdat sedan länge, också vid en oberoende granskning... Ett litet vad var det jag sa urslipper mig trots att jag inte kan ta någon som helst ära för reformen. I tankarna flyger samtidigt bilden av en läkare som jag för något år sedan samarbetade rätt mycket med. Hon är en helt fantastisk läkare och i normala fall väldigt verbal och resonabel.... men inte vid blotta omnämnandet av vårdval. Då förbyttes ansiktsfärgen till en flera nyanser rödare ton, öronen började ryka och orden tröt. Eftersom det var just att systemet skulle bli mer orättvist för de patienter hon värnade så är jag helt säker på att också hon nu gläds över att hennes farhågor inte uppfylldes.

Semesterplanerna har också förändrats gång på gång och plötsligt hände det... jag fick ett boende i Almedalen. Jag är så oerhört glad och ser fram mot den kommande veckan med mängder av förväntningar. Men innan dess väntar en lång härlig helg med vila, vänner och shopping.

VILL HA, BEHÖVER!