Nollvisioner och civilkurage behövs

Ännu en gång dyker det upp en ny artikel i tidningen där en tjej blivit mobbad av sina... nåja... klasskamrater. Varje gång någon sån här rubrik dyker upp - och det händer utan tvekan alldeles för ofta - växer klumpen av ilska, skamsenhet och vanmakt i magen. I nästan alla fall så har andra barn, ungdomar och värst av allt vuxna funnits i närheten utan att gripa in. Vuxna som har betalt för att finnas där, som har lön för att stötta barnens och ungdomarnas utveckling och som har ett tveklöst ansvar att ingripa när någon far illa....men som istället väljer att vända ryggen till den utsatta/den utsatte.

Enligt Friends mobbas 60 000 barn och ungdomar i sina skolor och mer än dubbelt så många har en klump i magen när det börjar dra ihop sig till en ny skoldag. Problemet är naturligtvis inte bara begränsat till skolorna utan problemet är vanligt också bland vuxna inom alla typer av arbetsplatser och det leder inte helt sällan till sjukskrivningar där det egentliga problemet döljs bakom diffusa diagnoser. För mig, och säkert för dig med, är det än värre när barn drabbas och när vuxenvärlden handfallna står bredvid och tittar på eller för all del, vänder ryggen i någon slags tyst överenskommelse om att det nog ändå måste vara offret som det är fel på. Det är det inte! Måhända lägger skuldbeläggande av offret någon slags mental vaddering över den egna skuldkänslan - över det bristande agerandet och avsaknaden av civilkurage. Vad tror ni? Som vuxen i en skadlig situation har vi i alla fall möjlighet att ta oss därifrån, att göra vad vi kan för att förbättra vår situation genom att välja att stå upp för vår rätt eller välja att ta oss därifrån. Det första alternativet är i det närmaste omöjligt för de flesta barn och det andra fungerar inte bättre det. Barn och ungdomar har rätt till en trygg skolgång och nolltolerans mot mobbning måste implementeras tydligare på skolorna eftersom det fortfarande finns uppenbara brister trots de insatser som gjorts under mandatperioden.

Folkpartiet vill att mobbning ska vara straffbart; det behöver tydligare markeras att det är galet att systematiskt kränka en annan människa också när det sker mellan elever (eller kollegor). Folkpartiet vill också ha en lex Sarah-lag som innebär att all personal i skolan ska vara skyldiga att anmäla all mobbning. Jag tycker visserligen att detta borde vara självklart redan idag men uppenbarligen är det inte det eftersom allt för många lärare, rektorer och andra vuxna i skolan förminskar elevernas upplevelser och bortförklarar det som händer. Kan detta bidra till ökat civilkurage så är jag definitivt för en lex Sarah. Att den eller de som mobbar också ska kunna förflyttas borde vara lika självklart det! Mobbning är inte jämförbart med hyss utan något som absolut måste tas på allvar och hanteras av de vuxna - av de som i första hand är ansvariga.

Läs vidare: Aftonbladet, Friends, Anna Mårtensson, Folkpartiet, Seved Monke och Helene Odenljung