Riksdagspartierna vill inte ha gemensamma mutregler utan tycker att de egna interna riktlinjerna är tillräckliga. Min fråga blir: tillräckliga för vem då? För riksdagsledamöterna eller för väljarna? Jag vill tro att de flesta ledamöter oavsett parti har förmåga att själva avgöra vad som ska ses som en muta och inte men trots det dyker det upp artiklar om eventuella mutor och andra tveksamheter upp med jämna mellanrum. Det får mig att undra om allmänheten anser att de enskilda ledamöternas sunda omdöme är så mycket att hänga i julgranen?
Jag är övertygad om att att varje diskussion kring eventuella mutor och andra tveksamheter urholkar fler människors förtroende för både våra folkvalda och demokratin som sådan. Att priset för ett urholkat förtroende är högt visar inte minst årets valresultat på.
Jag förstår verkligen inte motståndet mot riktlinjer och skulle vilja få det förklarat. Visst, det kan medföra ökat administrativt strul men alternativet att låta det vara som nu och hänvisa till att väljarna kan välja bort en person som misskött sig känns en smula ogenomtänkt i en situation där flertalet partier har haft ledamöter som ifrågasatts av en eller annan anledning. Jag misstänker att de flesta väljare vill rösta på det parti som har den bästa politiken – inte det minsta antalet ifrågasatta kandidater.
Min uppfattning är att gemensamma riktlinjer behövs - inte för att riksdagsledamöterna saknar omdöme utan av respekt för väljarna och att värna vår demokrati.
Bloggar: Adam Cwejman, Thomas Böhlmark, Christian Ottosson och Peter Andersson.
Tidningar: DN och Expressen,
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar