När jag läste pedagogik i Uppsala berättade en av våra föreläsare om ett minne från sin skolgång. Jag kommer inte ihåg detaljerna men berättelsen gick ut på hur en av hans klasskamrater blivit rejält slagen och fastbunden vid en flaggstång. Det som fick historien att bita sig fast var inte bara föreläsarens dåliga samvete över att inte ha gjort något, att han inte protesterade, utan också hans beskrivning av att inte heller någon annan gjorde något för att stoppa kränkningen - inte ens lärarna.
Hans minne måste ha utspelat sig i slutet av 40-talet men ämnet är fortfarande lika aktuellt; mobbing förpestar fortfarande våra skolgårdar och våra arbetsplatser. Jag kan tycka att det är lite märkligt att problem som vi alla är rörande överens om att vi vill lösa kvarstår, trots alla goda intentioner, metoder och program som används för att minimera riskerna för att kränkande situationer ska uppstå och som ska hjälpa till att reda ut problem när de ändå uppkommer. Dessvärre finns det sällan lätta lösningar att ta till vid komplexa problem.
Just därför är den utvärdering som Skolverket presenterade i veckan så viktig trots att den vid en första anblick inte är något annat än nedslående. Det man kommit fram till var att de program som används i skolorna för att komma tillrätta med mobbing på vissa punkter är bristfälliga och på andra punkter till och med kan bidra till förvärrade problem.
Att vi inte har någon färdig problemlösningsmetod gör inte det arbete som bedrivs för att minska problemen mindre viktigt. Däremot så kan vi bör vi alltid sträva efter att bli bättre och här ger oss utvärderingen ett ovärderligt underlag för det fortsatta arbetet genom att belysa vilka åtgärder som kan bidra till mindre mobbing och vilka åtgärder som är ineffektiva.
Malin Danielsson, Lotta Edholm och Barnombudsmannen skriver läsvärda inlägg på ämnet och mer finns att läsa i DN och SvD.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar