Verksamma behandlingsmetoder eller verkningslöst fluff?

I fredags deltog jag i ett seminarium på temat: Kan integrativmedicinska inslag göra någon nytta i rehabiliteringssjukvården? Något förvånande var detta en fråga som inte fick något egentligt svar under dagen och jag misstänker att de flesta av oss deltagare gick in med samma inställning som vi hade när dagen inleddes efter en mer eller mindre strapatsfylld resa till det så vackert belägna Ersta sjukhus. Det fascinerar mig alltid hur paralyserad trafiken blir av lite oväder men fredagens kaos var nog det värsta jag sett under de år jag bott i Stockholm. Jag tror aldrig att jag känt mig så begränsad av att inte kunna ta mig fram mer än ett fåtal meter på egen hand och när jag väl lyckades få tag på en taxi mer än fyra timmar efter programmets avslutats var jag gråtfärdig. Ok, snöfallet under torsdag och fredag var tämligen ymnigt men jag har svårt att se att det rimligen borde ha medfört ett dygns trafikkaos.

Men tillbaka till seminariet eftersom det ändå var dagens huvudpunkt. Själv är jag övertygad om att ett flertal alternativ behövs inom vården eftersom alla patienter har olika behov inte bara utifrån den sjukdom de lider av utan också utifrån de individer de är. Samtidigt är jag djupt skeptisk till behandlingsmetoder som saknar evidens och har svårt att se att dessa bör finansieras av oss alla via skattsedeln. Å andra sidan, finns det metoder och behandlingar som fungerar inom komplementär- och alternativmedicinen (KAM) så bör vi alla ha tillgång till dem utifrån samma förutsättningar och inte utifrån vår plånboks tjocklek eller den desperation och utsatthet som gör att många svårt sjuka människor lägger fantasibelopp på metoder som i bästa fall inte gör dem sämre.

Just därför kändes seminariet så viktigt att delta vid och jag hoppades dels på att få en definition på begreppen och dels en tydligare bild av vilka metoder som kan antas göra att patienter blir bättre. Dessvärre gav inte dagen så mycket just på dessa punkter men på det stora hela ser jag ändå dagen som givande eftersom den gav ökad kunskap och också en hel del inspiration kring vad som pågår ifråga om forskning på området och vad som kan vara lämpligt att hålla utkik efter.

Om vi börjar med definitionen så kan uppenbarligen precis vad som helst antas falla in under KAM; allt ifrån ett gott bemötande från behandlaren där patienten ses som en helhet och blir bemött med respekt till mer eller mindre allmänt vedertagna behandlingsmetoder såsom akupunktur och massage till antroposofiska läkemedel och trädgårdsterapi. För mig blir detta ett problem eftersom det blir omöjligt att urskilja effekten av något om vi mixar ihop allt i en enda röra och dessutom inkluderar delar, t.ex. ett gott bemötande, som borde vara lika självklart oavsett vårdgivare, med långt mer tveksamma metoder där framgången av behandlingen främst kan antas ligga i förhoppningar på deras effekt och en upplevelse av att bli sedd och berörd. Risken är uppenbar att vi jämför äpplen med päron och höghus.

Anna Kullberg, Hälso- och sjukvårdsstrateg vid Landstinget i Östergötland presenterade sina reflektioner om relationen mellan skolmedicinen och den integrativa medicinen. Hon påtalade bland annat vikten av att man inte ställer högre krav på evidens i fråga om komplementärmedicin än vad man gör ifråga om effekter av skolmedicin samt att de båda områdena kan ha ett gott utbyte av varandra. Det låter självklart, eller hur? Lika självklart borde vara att vi inte ställer lägre krav på evidens vad gäller KAM vilket jag upplever att det ibland insinueras att vi borde göra. 

Det gläder mig att därför att fått veta att det pågår en del spännande forskning på området. Under dagen presenterade Erik Baars från Louis Bolk Insituut ett omfattande holländskt forskningsprojekt som ger stöd för att det kan finnas pengar att spara på att patienter ges möjlighet att välja bland ett flertal alternativ där också komplementär- och alternativmedicin ingår. Vissa luckor behöver fortfarande fyllas eftersom det inte klarlagts hur patienternas hälsa påverkades av deras val och inte heller om valet av en alternativ behandlingsmetod innebar att patienten själv får bekosta en större del av sin betalning ur egen ficka då försäkringssystemet inte täcker alla kostnaderna. Också lite kort information om Vidarstiftelsens forskning presenterades liksom ett axplock från den expertpanel vid tankesmedjan RAND med fokus på hur man kan ta fram hälsopolicies som stöttar framtidens behov av vård och hälsa. Jag kommer definitivt att följa detta arbete och också se till att läsa en del av de rapporter kring olika aspekter på hälsa som finns att läsa på RANDs hemsida: http://www.rand.org/health/research/archive.html.

Eftersom Vidarkliniken stod som arrangör för dagen låg fokus i hög grad på deras verksamhet och resultaten som deras vård- och rehabiliteringsprogram gett. De resultat i fråga om ökat medicinskt välbefinnande kändes inte helt övertygande och framförallt inte ifråga om smärt- och stressrehabilitering där resultaten enligt EQ-5D index var tämligen beige i det första fallet och man i det andra fallet inte kan utesluta att tillståndets naturalförlopp skulle skilt sig från behandlingsresultaten. Däremot visade både deras egna och andras uppföljningar av klinikens patienter att patienterna i huvudsak varit mycket nöjda med bemötandet på kliniken, omhändertagandet och möjligheten att vila ut och komma till ro i fysiska omgivningar som knappast kan beskrivas som något annat än helt underbar. Dessa resultat är förstås också viktiga och självklart är det precis de här delarna en del människor behöver för att kunna landa i sig själva, andas ut och må bättre.