Självklarheter... eller?

Precis hemkommen från Göteborg efter två dagar sprängfyllda med intryck, människor och kunskapspåfyllnad vid 2012 års nätverkskonferens med Nätverket Hälsa och demokrati och Nätverket Uppdrag Hälsa. Att Jan Eliasson som var en av de inledande talarna, var inspirerande att lyssna på behöver knappast sägas; självklart var han det! Alla som lyckas knyta in underhållande och relevanta anekdoter i ett tal är verbala stjärnor i min värld och att han egentligen bara benade upp självklarheter gjorde absolut ingenting. Ofta är det de enkla sanningarna som behöver sorteras upp och upprepas och han gjorde det med bravur.

Än mer inspirerande om än lika självklar i sitt budskap var Lena Maria Klingvall som avslutade konferensen med många fniss, ett gäng generade leenden, ett stort mått av frustration och ilska och en och annan tår smög sig ut under hennes beskrivning av de möjligheter och utmaningar som hennes liv bjudit på. Om ni inte redan känner till henne så googla henne för sjutton eller gå in på hemsidan: lenamaria.com. Själv tänker jag definitivt inskaffa hennes senaste bok: Våga drömma. Den uppmaningen i kombination med tilltro till att alla är viktiga och att alla har en enorm potential är något som vi måste bli mycket, mycket bättre på att förmedla till våra barn, våra ungdomar och våra kunder/patienter/brukare/försäkrade eller whatever vi kallar dem som behöver stöd under en kortare eller längre tid. 

Hade vi alla den inställningen så skulle inte kunden komma först på plats 46 vid frågan om vad som är viktigast på den genomsnittliga svenska arbetsplatsen vilket Martin Sande, managementkonsult från Preera, informerade om på ett synnerligen entusiastiskt och alldeles förskräckligt tankeväckande sätt. Jag har också alldeles förbaskat svårt att tro personal i kommuner där man tror på och tillvaratar äldres egen potential skulle vara benägna att ge 32,3 procent av de äldre biverkningstunga läkemedel mot psykos när så få som 4,9 procent av de äldre i andra kommuner är i behov av motsvarande medicinering, vilket bara var ett av de mer hårdsmälta fakta som Eva Nilsson Bågenholm, nationell äldresamordnare, presenterade.

Visst hade det varit skönt ibland om de enkla sanningarna kunde uppnås via enkla lösningar?  I avvaktan på det har jag samlat en massa ny energi och lust att söka lösningar till det som borde vara så självklart men inte är det. Jag skulle också uppskatta dina idéer kring hur vi blir bättre på att fokusera på den viktigaste individen för alla verksamheter; kunden/patienten/brukaren.