Oppositionen har gjort det igen. Ännu en gång går man ut med budskapet om hur viktigt det är med jämlikhet i vården (vilket de har alldeles rätt i) och att Vårdval Stockholm bidragit till att ha ökat, snarare än ha minskat jämlikheten (vilket de absolut inte har rätt i). När sanningen blir för obekväm så är det alltså ännu en gång dags att dra till med en verklighetsbild som inte stöttas av något annat än snedvriden statistik. Ilija Batljan skrev häromdagen att vårdcentralerna där en de mest välbeställda bor har fått ett resurstillskott med 265 miljoner (vården i sin helhet har fått ett resurstillskott om 8 miljarder under mandatperioden som jämförelse).
Det fascinerar mig att ett så stort fokus läggs på att ett i sammanhanget så litet resurstillskott som fördelats till vårdcentralerna där en fjärdedel av patienterna bor.
I mina ögon borde fokus t.ex. ligga vid att patienterna i dag är mer nöjda än 2006, att det finns långt fler läkare och fler vårdcentraler i de områden där ohälsan är störst samt att den oberoende granskning som gjorts visar på att Vårdval Stockholm just bidragit till att minska den ojämlikhet som finns i vården.
Därmed inte sagt att allt är toppen. Det finns fortfarande stora skillnader i hälsotillstånd vid en jämförelse mellan olika grupper, t.ex. utifrån utbildningsnivå, boendeadress och kön. Dessa måste naturligtvis minimeras.
Det är därför bra att den de psykosociala besöken hos kurator och psykolog ökat och att taket för hur många besök vårdcentralerna får betalt för har tagits bort. Detta torde framförallt gynna personer ur de grupper som redan har en tuff situation.
Det är också bra att det hälsofrämjande arbetet nu ger en bonus så att t.ex. distriktssköterskorna kompetens ifråga om rådgivning och riskidentifiering kring alkohol, rökning, övervikt, etc., bättre tillvaratas. Också detta är något som i hög utsträckning gynnar individer ur de mer utsatta grupperna. Hjärt- och kärlsjukdomar exempelvis tillhör de sjukdomar är klart vanligare inom grupper med lägre inkomster: Eftersom dessa sjukdomar i viss utsträckning hänger samman med livsstilsfaktorer så är den förebyggande vården oerhört viktig. Vården kan naturligtvis aldrig sluta röka för någon eller tvinga någon att äta bättre men finns motivationen så kan den åtminstone underlätta en himla massa och det kan vara hela skillnaden.
Mycket kan naturligtvis fortfarande bli bättre men det förändrar inte att vården blivit bättre både för de 25 procent som bor i de rikaste delarna av Stockhom och för oss andra.
Mer info: SvD, Bloggar gör Rasmus, Birgitta Rydberg och Martin Ängeby
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar