En svartvit/rödgrön världsbild

Precis som man ibland får leta efter det positiva i olika skeenden så kan man alltid - om man väljer det - hitta något negativt. Jag upplever att de rödgröna här är verkliga experter då de oavbrutet lyckas med konststycket att plocka fram vinnare och förlorare - allt är svart och vitt - och om det inte skulle vara på det sättet så fungerar det alltid att förvränga fakta en smula och insinuera att den politik som bedrivit under mandatperioden skapat mängder av problem. Det senaste utspelet i raden kommer från Ilija Batljan som idag lyfter skriver om att medelklassen har förlorat på Vårdval Stockholm. Han anger att det bara är invånarna i de kommuner och stadsdelar där den rikaste fjärdedelen av Stockholms invånare bor som tjänat på Vårdval Stockholm då dessa fått ett oproportionerlig stort resurstillskott genom vårdvalet vilket utifrån samma logik skulle innebära att 75% av stockholmarna förlorat på vårdvalet. Nästan alla stockholmare utom de allra rikaste är enligt honom satta på undantag.

Jag vet inte hur det är med er men själv blir jag tämligen frustrerad över människor som alltid förefaller jobba för att plocka ut det negativa i allt som händer dem och allt de ser – glaset är alltid halvtomt eller till och med nästan tomt – trots att samma händelser lika väl eller i huvudsak kan uppfattas som postiva och ibland rent av fantastiska.

Forskare vid Karolinska Institutets folkhälsoakademi har nyligen gjort en oberoende utvärdering av de två första åren med Vårdval Stockholm. Det de kom fram till var att husläkarbesöken ökat med 28 procent mellan åren 2006 och 2009 allt medan den totala kostnaden för  husläkarverksamheten bara ökade med 2,8 procent. Det låter bra, eller hur, eftersom vi alla torde vilja få ut så mycket som möjligt till så hög kvalitet som möjligt utifrån våra skattepengar.

Det har startats 37 nya vårdcentraler i länet varav flertalet ligger i låg- och medelinkomstområden och det är i de här områden, där invånarna har en låg medelinkomst, som ökningen av besöken på husläkarmottagningarna skett - inte i de rikaste områdena - och det är också dessa invånare som idag står för den största andelen läkarbesök.

Peter Andersson skriver om hur besökstiderna har kortats och att enbart en "krämpa" per gång tas upp så att vårdcentralerna ska kunna boka in ett nytt besök och därmed kräva mer ersättning. Det är inte den här beskrivningen som jag vanligen hör från mina försäkrade och det är inte heller detta som utvärderingen visar på. Istället lyfts det upp att den patientupplevda kvaliteten har ökat parallellt med produktiviteten vilket måste ses som smått fantastiskt.

Visst, genom mitt arbete så vet jag att det finns läkare vid en del vårdcentraler som arbetar på det det sätt som Peter beskriver men det kan väl knappast anses vara Vårdval Stockholms fel om någon enskild arbetar för att tillskansa sig mer ersättning utan detta måste väl ändå snarare ses som ett mänskligt eller organisatoriskt problem om man upplever att Vårdval medför behov av att boka in ett långt högre antal patienter än vad andra vårdgivare ser som behövligt? De patienter upplever sig som ekonomiska brickor i ett spel snarare än som patienter i behov av individuellt anpassad behandling hoppas jag att de nyttjar möjligheten att byta vårdgivare och vårdcentral. Detta är för mig en av de största vinsterna med reformen; som patient har jag nu en större makt över min egen hälsa i och med att jag nu kan ta mina pengar med mig och gå om jag inte är nöjd med den vård och det bemötande jag får.

Jag tycker att det är en smula respektlöst mot väljarna att mörka att vården tillförts enorma resurser under mandatperioden och att vården idag fungerar bättre än vad den tidigare gjort, både sett till produktivitet och upplevd patientnytta. Självklart finns mer att göra men lösningen ligger inte i den bleka kopia av Vårdval Stockholm som de rödgröna presenterat. Ett ökat fokus på vårdtunga patienter behövs absolut och detta är något som redan planeras varför de rödgrönas alternativ fyller noll och ingen nytta. De har också rätt i att förebyggande insatser är oerhört viktiga men missar också här att nämna att detta faktiskt redan idag är något som bedrivs vid vårdcentralerna och som distriktssköterskorna ersätts för. Eftersom allt för många av de som jag kommer i kontakt med har omfattande psykosociala problem vill jag också lägga in samtalen med kurator och psykolog under förebyggande insatser och kan naturligtvis inte undgå att nämna att de psykosociala insatserna ökat med 50% under de senaste två åren.

För mig är glaset åtminstone halvfullt men det finns absolut utrymme för några droppar till i form av ökad patientnytta och en snabbare, säkrare och bättre vård för alla (oavsett bakgrund, sjukdomstillstånd, kön och ekonomi) samt för förebyggande insatser.  

Läs vidare i debattartikeln i SvD och utvärderingen av Vårdval Stockholm. Skriver på samma tema gör Kalle Henriksson, Peter Andersson förståss, Birgitta Rydberg, Olov Lindquist och Lars Björndahl.