Visioner är viktigare än pengar

Hela 70 miljoner kronor och 40-50 000 människor som hjälper till räknar Ibrahim Baylan med att ha tillgång till under valrörelsen enligt gårdagens Aftonbladet. Imponerande summa och ett minst lika imponerande antal aktiva medlemmar. Möjligen, tänker jag en smula sarkastiskt, skulle det vara bättre om de hade haft idéer för vad de ville göra istället för att bara berätta vad de tycker är fel med Alliansens politik. Trots allt är jag övertygad om att människor är smartare än så och väljer utifrån vad de tror är bra för sig själva och Sverige.

Den här och flera andra härliga valaffischer hittar du på valaffisch.se.

Jag köper inte Socialdemokraternas vision för jobbpolitiken (och knappast en att de har någon då det genomgående är gammal skåpmat som presenteras) men möjligen är jag något partisk här. Socialdemokraterna pekar på att arbetslösheten ökat under mandatperioden. I min värld är inte detta så märkligt även om det självklart är tragiskt för de drabbade; trots allt har vi gått igenom en mycket allvarlig ekonomisk kris som Sverige, sett ur ett internationellt perspektiv hanterat tämligen väl enligt ett flertal oberoende parter. 

SCB brukar vara rätt så tillförlitliga och enligt deras Arbetskraftundersökning för juni 2010 var det 50 000 fler som arbetade än motsvarande tid förra året vilket låter rätt bra i mina öron. Att tendensen också är positiv låter ännu bättre.  Däremot har de rödgröna helt rätt i att arbetslösheten fortfarande är för hög och också i att långtidsarbetslösheten, som också ökat under under det senaste året, är riktigt bekymmersamma.

På morgonnyheterna i morse tog man upp att flera nyetablerade företag redan börjat skriva varsellistor för att vara förberedda vid ett eventuellt regeringsbyte. Det handlade om företag som producerar de hushållsnära tjänster som oppositionen vill avskaffa avdragsmöjligheterna för, trots att det enligt Almega riskerar att medföra att ca 5500 arbetstillfällen - framförallt för kvinnor och för många med en begränsad anknytning till arbetsmarknaden - försvinner. Detta klingar illa med en genuin önskan att minska utanförskapet och minska långtidsarbetslösheten - om det inte skulle vara så att det bara är ett problem när män står utanför arbetsmarknaden, vilket inriktningen på de riktade åtgärder som de rödgröna vill göra antyder?

Nåja, istället för att prata om vad de rödgröna vill så kan vi väl prata om något roligare. På nyheterna i morse tog man också upp att från den 1 augusti får asylsökande söka jobb redan från dag ett under förutsättning att de kan stryrka sin identitet. Himla bra eftersom all kontakt med arbetsmarknaden bidrar till minskad risk för utanförskap som inte bara bidrar till en frustrerande och mycket besvärlig situation för individen och hans eller hennes anhöriga utan också bidrar till ökade fördomar och onödiga samhällskostnader. Förhoppningsvis kan detta åtmistone i någon utsträckning bidra till att den idag horribelt långa mediantiden från uppehållstillstånd till arbete förkortas.

Ett utvidgad satsning på lärlingsutbildningar som ger unga kontakter, erfarenhet och kunskap för att underlätta vägen in till arbete, utökade avdrag för hushållsnära tjänster för äldre och barnfamiljer, mikrokreditgivningkontor i utanförskapsområden, låga arbetsgivaravgifter för personer med dålig anknytning till arbetsmarknaden, reformerat lönebidrag och förändringar av LAS, förenklade regler för företagare samt ökad trygghet de som tar steget och öppnar ett eget företag är bara några exempel på vad Folkpartiet kommer att driva för att minska arbetslösheten. Ingen insats torde leda till att problemet försvinner men många bäckar små....

Till syvende och sist lär väljarna välja det parti som har bäst idéer för framtiden - inte det parti som har mest pengar och flest valarbetare.

DNs ledare tar också upp ämnet och mer finns att läsa hos helt underbara Anybody's place, lika underbara Per Altenberg och hos Peter Andersson som har en något annan synvinkel men som brukar skriva klokt.