Glädjen som kom av sig

Valresultatet borde få mig att slå baklängesvolter av glädje eftersom jag så länge hoppats på och jobbat för att det skulle bli fortsatt majoritet för alliansen i Huddinge, i landstinget och i riksdagen men jag befinner mig fortfarande långt ifrån alla former av glädjeyttringar. Att SD skulle komma in i riksdagen var egentligen inte oväntat men trots det känner jag mig tagen på sängen och så förbaskat besviken; hur i helsike kunde så många människor välja att lägga sin röst på ett parti som så tydligt ifrågasätter människors lika värde och ser grupper som människor som problem? Jag förstår det verkligen inte. Självklart finns det problem i samhället men där är det politiken som har fallerat - inte människorna - och det är politikernas uppgift att söka lösningar till problemen - inte att peka ut människor och skapa motsättningar.   

Nåja, det stora flertalet av oss visade i alla fall att vi har förmåga att skilja på sak och person och fatta klyftiga beslut så lite glädje är ändå på sin plats för att fira ett historiskt valresultat. Sedan återstår bara att ta itu med verkligheten och jobba vidare med att förbättra den för oss alla.