lördag 8 maj 2010

Kan vi inte hjälpas åt - för patienternas skull?

Nästan alla läkare jag känner till är oerhört kompetenta när det gäller att behandla sina patienter. De flesta av dem är också väldigt trevliga och empatiska både mot sina patienter och mot oss som kommer i kontakt med dem å yrkets vägnar. Dessvärre är många av dem ännu rätt dåliga på att fylla i läkarintygen på ett sådant sätt som gör det möjligt att läsa ut om och i vilken utsträckning patientens arbetsförmåga är nedsatt i förhållande till den bedömningsgrund Försäkringskassan använder (rehabkedjan, ni vet) och därmed också om personen har rätt till sjukpenning eller inte. Några få av dem är också rent för jäkla otrevliga när de besvarar den begäran om komplettering som försäkringskassans handläggare måste skicka om underlaget inte rymmer nödvändig information. Kommentarer som "idiot", "är du inte läskunnig", "det är ditt fel om patienten tar livet av sig" eller "jag hoppas att du med blir sjuk" flyger ibland över telefonledningen och min fasta uppfattning är att det inte gynnar någon - allra minst patienten.

För 2010 och 2011 har två miljarder kronor satts av. Pengarna betalas ut till landstingen om de lever upp till olika villkor. Till dessa hör införandet av ledningssystem (sjukskrivningsprocessen ska föras in i ledningssystemet för kvalitet och patientsäkerhet eftersom sjukskrivningen ska ses som en del av vården och behandlingen), att sjukskrivningsprocessen ska bli mer jämställd, att kvalitén i de medicinska underlagen förbättras, att de medicinska underlagen digitaliseras och sänds mellan vården och Försäkringskassan samt att landstingen genomför fördjupade utredningar.

Försäkringskassan bidrar till att landstingen ska få ta del av miljarden genom en överenskommelse om att alla läkarintyg som inte lever upp till de generella (uppgifter som ska framkomma oavsett diagnos) och specifika (rekommendationer som utformats ifråga om behandling och sjukskrivningslängder för en del diagnoser) riktlinjer som fastställts av Socialstyrelsen ska skickas till behandlande läkare.

En granskning från Riksrevisionen av 355 sjukpenningärenden visade att underlagen var otillräckliga i hela 73 procent av de granskade fallen. Detta, mina vänner, gynnar inte patienten och det bidrar inte heller till någon rättssäkerhet att tala om. 

De landsting där läkarna skriver godkända underlag i hälften av intygen kommer att få dela på 75 miljoner. Om de toppar detta bud och skriver godkänt i 70 procent av underlagen får de ytterligare 75 miljoner att dela på. Nu pratar vi om godkända underlag; inte perfekta underlag och definitivt inte om att läkarna ska behöva författa romaner. Deras tid är allt för värdefull för det! Läkarnas främsta uppdrag är trots allt att ta hand om sin patient på bästa möjliga sätt utifrån hans eller hennes behov.

Det som krävs för att ett underlag ska vara godkänt är att diagnos framkommer, att status och objektiva undersökningsfynd framkommer, att det framkommer på vilket sätt patientens förmåga att utföra olika aktiviteter begränsas av sjukdomen utifrån aktuell status samt att det framkommer varför läkaren - om hon gör det - frångår de rekommendationer som Socialstyrelsen ställt upp för den specifika diagnosen. Också i förhållande till vad läkaren gör bedömningen måste framkomma (i förhållande till de uppgifter som patienten utför i sitt eget arbete, i förhållande till vård av barn, i förhållande till att söka jobb, etc.). Anledningen till att dessa uppgifter måste framkomma är att du har rätt till sjukpenning först om du har en sjukdom som medför att du har en nedsatt arbetsförmåga i förhållande till ditt arbete, andra tillgängliga arbeten hos arbetsgivaren eller i förhållande till alla arbeten på arbetsmarknaden beroende på hur länge du varit sjukskriven.

Det finns också andra uppgifter som ska fyllas i på underlaget. Dessa är inte på samma sätt nödvändiga för bedömningen av rätten till sjukpenning. De behövs snarare för att det ska vara möjligt för Försäkringskassans handläggare att ge patienten det stöd som han eller hon behöver för att lättare komma tillbaka till lämpliga uppgifter i de fall där det är möjligt trots sin sjukdom.

Jag lovar, ingen försäkringskassehandläggare tycker att det är speciellt kul att skicka tillbaka underlag till läkare för att uppgifter saknas. Vi gör det eftersom uppgifterna behövs för att vi ska kunna göra ett bra jobb på ett så smidigt sätt som möjligt för patienten och för att vi är ålagda att göra det. Det var bakgrunden det... Är ni kvar?

Därför är det så trist och frustrerande att vi inte kan jobba bättre tillsammans med ömsesidig respekt för varandras kompetenser.

I nästan varje nummer av Läkartidningen och Dagens medicin skriver någon frustrerad läkare om Försäkringskassan och dess krav på kompletteringar. I detta nummer av Läkartidningen skriver Johannes Järhult på Länssjukhuset i Ryhov "Vem kan hejda Försäkringskassan?". Han pekar på sin kompetens, sin långa erfarenhet och skriver "De senaste åren har FK – sannolikt i ett försök att pressa sina kostnader – då och då begärt av mig att komplettera skrivna sjukintyg. Inte i något fall har jag kunnat förstå vad kompletteringen skulle ha för betydelse, men för att inte sätta mina patienter i klistret har jag fyllt i de önskade meningslösheterna och skickat tillbaka intyget med några väl valda ord som speglat min frustration." Han undrar också om inte Socialstyrelsen har några riktlinjer att skicka till Försäkringskassans handläggare.

Och ja, just det. Ur hans debattinlägg framkommer att hans aktuella underlag inte fyller de kriterier som Socialstyrelsen ställt upp.

Jag har inte någon som helst anledning att ifrågasätta att denna läkare eller flertalet av de andra läkare som skriver otillräckliga underlag är kompetenta nog att avgöra att deras patienter behöver vara sjukskrivna. Och just när det gäller kirurgin som Johannes Järhult företräder så är det, precis som han skriver, just så att det postoperativa förloppet är relativt problemfritt och sjukskrivningstiderna korta. Dessvärre ändrar inte det faktum att han, liksom andra läkare oavsett specialitet kommer att få sina underlag tillbakaskickade med en önskan om komplettering om de inte rymmer de uppgifter som måste framgå.

Sedan är det också så att alla läkare inte har samma etiska kompass som Johannes Järhult. Det finns både en och två läkare som sjukskriver för att patienten vill bli sjukskriven (och sedan per telefon förklarar att han/hon inte anser att patienten borde vara sjukskriven), läkare som inte håller med om de rekommendationer som Socialstyrelsen ställt upp och därför sjukskriver under längre perioder, läkare som skriver dåliga underlag för att han/hon anser att det är Försäkringskassans jobb att se igenom att det dåliga underlaget innebär att läkaren inte anser att patienten ska vara sjukskriven, läkare som sjukskriver av rädsla för hot från patienten, etc.

Jag tror inte på något sätt att det är lätt att vara läkare och jag har full förståelse för den frustration det måste innebära att få tillbaka ett underlag för komplettering när man tycker att det borde vara fullt förståeligt för alla och envar att ens patient inte kan jobba. Jag beklagar detta och det enda tips jag kan ge är att höra om det inte kan vara möjligt för någon av de försäkringsmedicinska rådgivare som Försäkringskassan har tillgång till att komma ut och ge en snabb kurs i vilka uppgifter som krävs och inte. Detta för att slippa känna kravet på att man ska behöva författa romaner för så är det inte. Den relevanta informationen kan mycket väl vara kortfattad - speciellt när det handlar om konkreta sjukdomstillstånd med konkreta behandlingar.

Jag har däremot inte större någon förståelse eller respekt för att man tar ut sin frustration på enskilda handläggare som gör vad de är ålagda att göra. 

Snälla, kan vi inte försöka göra varandras jobb lättare istället - för patientens skull?


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar