Vem förtjänar att få leva?

En av mina helt underbara kollegor och väninnor ringde här om dagen och förklarade att jag borde läsa kolumnen om svenskarnas inställning till Stefan Wahlberg hade skrivit i Metro. Ett blogginlägg förtjänar den minst.

Den studie som Stefan hänvisar till i kolumnen väcker förvåning, förskräckelse och stolthet. Förskräckelse över att vi inte kommit längre. Var fjärde svensk visar sig i undersökningen, hundra år efter vår sista statssanktionerade avrättning, positiva till ett återinförande av dödsstraffet för de grövsta brotten. Så märkligt och så oförståligt!

Själv har jag oerhört svårt att förstå hur någon kan ställa sig positiv till dödsstraff. Den enda "fördelen" jag kan se är att det på ett permanent sätt utraderar risken för att den person som avrättas ska begå något nytt brott. Detta känns som en fjuttig fördel eftersom det finns klart mer humana sätt att undvika upprepningar och det alltid finns risk att ta ihjäl fel person, etc. Dessutom känns öga för öga så otroligt ociviliserat och brutalt.

.

Stolthet över att de folkpartistiska väljarna som i den undersökning han hänvisar till, var de som i högst grad var negativa till dödstraffet. Knappast förvånande visserligen eftersom det torde ligga i sakens natur att liberaler försvarar mänskliga rättigheter, dit rätten till liv tveklöst måste räknas. Folkpartiet har ju också rätt schyssta meriter på området då vi kan stoltsera med fantastiske Hadar Cars, som gjorde EU till en vackrare plats på jorden genom att få in frågan om dödsstraffet i anslutningsförhandlingarna för nya medlemmar. Men ändå, stolt blir jag! 

  

Föga förvånande är att anhängarna till Sverigedemokraternas i låååångt högre grad än andra är positiva till dödsstraff (SD 57,6 procent - Fp 9,9 procent). Hur tänkte ni då? känns inte som en relevant fråga just till dessa anhängare eftersom partiet knappast utmärker sig som vurmare för mänskliga rättigheter. 
 
Däremot förvånar det mig att var fjärde socialdemokartisk väljare är positiv till dödsstraff (26,7 procent).
Men hallå här, hur tänker ni? Även om jag starkt ifrågasätter stora delar av den politik som ni för så har jag inte haft anledning till att tvivla på att ni står upp för mänskliga rättigheter och har schyssta grundvärderingar även om de allt för ofta tar sig märkliga former.
 
Jag skulle så gärna vilja förstå... Hur tänker man när man försvarar dödsstraff? För vilka skulle det vara ett befogat straff?