I SvDs Brännpunkt presenterades idag Alliansens hälso- och sjukvårdspolitik för en lika vård på lika villkor. Vi är inte där ännu - långt därifrån - men under mandatperioden har sjumilakliv tagits som gjort att vi idag befinner oss klart närmare målet än vad som ens var tänkbart för bara några år sedan.
Det är idag lättare att få tid hos sin husläkare. Långt fler husläkarbesök än tidigare görs också, just i de förorter där vissa innan införandet befarade att Vårdval Stockholm skulle försämra tillgängligheten. Besöksfrekvensen i dessa områden börjar närma sig den i mer välmående områden. Resultatet kan inte ses som något annat än strålande eftersom tillgången till en läkare trots allt är en förutsättning för rätt vård; oavsett kön, ålder, sjukdomstillstånd eller ursprung.
Att öka valfriheten ytterligare så att alla patienter upplever en reell möjlighet att välja, alternativt välja bort de vårdgivare som de är missnöjda med eller inte känner förtroende för, bidrar också till en mer jämlik, säkrare och bättre vård. Allt för många av de personer jag träffar genom arbetet beskriver att de inte velat lämna ut pinsamma symptom eller andra viktiga fakta till läkaren, såsom att de självmedicinerar med alkohol, tabletter eller droger när de mår som sämst. Inte helt sällan försvårar detta läkarens möjligheter att sätta in rätt behandling vilket i sin tur ofelbart leder till förlängt lidande för patienten.
En vårdgaranti med tydliga tidsgränser ökar också incitamenten för att läkaren snabbt ska remittera vidare till en specialist. Allt för många av de jag kommer i kontakt med har väntat åtskilliga månader; först på att remissen ska skickas och sedan på att få komma vidare till någon som kan ställa en korrekt diagnos och därmed både förhindra förvärring av tillståndet och tillgång till en behandling som lindrar. För dessa - oavsett om sjukdomen sitter i kroppen, i själen eller både och - så är en respektive tre månader fortfarande en lång tid att vänta. Men till syvende och sist har de flesta av oss lättare att hantera en väntan som har ett givet slutdatum än en vagare uppskattning av hur lång tid det kommer att ta.
Som Mattias Lundbäck påpekar så är detta centrala förslag - inte ett åtgärdspaket utformat utifrån de behov som finns hos oss i Stockholmsregionen. Detta betyder inte att det skulle saknas en mängd förslag till ytterligare förbättringar utifrån våra behov även om vi, som Birgitta Rydberg påpekar, redan ligger före andra delar av landet på en del områden. Mer om detta senare...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar