Läns-Posten pekade här i veckan på att mediabilden i hög utssträckning speglat den inte helt uttalade åsikten att det bästa som kan hända en människa är att alltid få bli sjukskriven. Jag håller med; fokus har i allt för hög utsträckning kommit att handla om ersättningsformen snarare än vad individen behöver för att komma vidare. Självklart är det viktigt att ha en försörjning om man inte kan arbeta men att, vilket jag upplever att man ofta gör, propagera för att människor ska ha ersättning år efter år efter år, är inhumant i de allra flesta fall eftersom långa ersättningar sällan följs av aktiva behandlingar. Istället blir tiden en transportsträcka där individen tappar kontakten med sin arbetsplats eller arbetsförmedlare, sina rutiner och sitt sociala nätverk. Dessvärre försvinner också ofta kontakten med läkaren fram tills dess att det är läge att begära ett nytt underlag. För mig är det inte på något sätt ok att stimulera en sån här utveckling! Personen som i en sån här spiral blir inte bättre, snarare tvärtom.
Två och ett halvt år kan du ha sjukpenning i dag om din arbetförmåga är nedsatt på grund av sjukdom (om det inte handlar om allvarliga sjukdomstillstånd eftersom det då saknas tidsgräns). Två och ett halvt år, det är rätt lång tid, eller hur? Inte minst utifrån att flertalet av de som varit sjukskrivna så lång tid har ungefär samma diagnoser och besvär som många av oss som arbetar. Självklart finns det personer som har långdragna besvär som inskränker förmågan också längre än 2.5 år men inte stadigvarande. Dessa kommer efter den här perioden komma vidare till Arbetsförmedlingen för stöd under en period om tre månader vartefter de kan få sjukpenning igen om arbetsförmågan fortfarande är nedsatt. Det finns också de drabbas av olika sjukdomar och olycksfall som gör att två och ett halvt år inte räcker till men de hör till ovanligheterna. Också dessa kommer in till AF en period där deras stöd och krav anpassas efter individens förmåga. Vari ligger problemet? Vad är så kränkande med detta? För mig blir det märkligt när media och enskilda personer beskriver detta som något negativt - inte minst utifrån att det stora flertalet som uppnår 2.5 års ersättning har ungefär samma diagnoser och besvär som du, jag och många andra som kommer tillbaka långt snabbare. För mig visar detta på att något gått fel.
Är det därför inte dags att flytta fokus från ersättningsfrågan till hur vi vill skapa förutsättningar för att vård ska bli aktuellt så snabbt som möjligt syfte att minimera de onödiga långa sjukskrivningarna som snarare gör folk sjukare istället för friskare?
Jag tror stenhårt på rehabgarantin, som omfattar medelsvåra psykiska besvär, ångest, depression och stress samt smärta i rygg och nacke. Dessa diagnosgrupper står tillsammans för mer än hälften av alla sjukskrivningar och många av de som varit sjukskrivna mycket långa perioder har dessvärre inte fått ta del av det stöd som garantin innefattar. Andra har väntat alldeles för länge. Jag tror också på att vi måste bli mycket snabbare på att identifiera överkonsumtion av alkohol, mediciner och droger eftersom det inte är ovanligt att missbruk finns där vid sidan av den diagnos som läkaren siktar på att behandla. Allt för många läkare undviker frågan trots att den kan ha en stor betydelse för behandlingsresultaten. Vi måste också bli ännu bättre på att komma in tidigt med rätt stöd till rätt person och sluta betrakta patienten som ett nystan av separata problem att reda i ett efter ett. Trots allt utgör vi alla summan av vår livssituation, våra erfarenheter och besvär och när vi stirrar oss blinda på en faktor är risken överhängande att vi missar något annat viktigt.
Inte helt sällan kommer det fram viktiga faktorer vid utredningen hos Försäkringskassan eller hos arbetsgivaren som skulle kunna vara avgörande för vägen tillbaka till arbete. Ett tätare samarbete skulle därför kunna leda till enorma vinster för individen. Jag också helt övertygad om att vi måste fortsätta ändra attityden till arbete och få in i alla berördas medvetanden att det sällan leder till något gott att gå hemma långa perioder utan att det tvärtom kan vara en framgångsfaktor att individen är i arbete även om hon eller han inte kan prestera fullt ut på grund av sina besvär. En större acceptans för att vi alla inte alltid presterar fullt ut behöver implementeras både här och där.
Du skriver massor av kloka saker och framförallt verkar du ha ett jättestort engagemang. Jag är verkligen glad att jag hittade den här bloggen.
SvaraRaderaJag vill bara säga ett par ord om reformen. Jag håller med om att det är jättebra med en tydlig rehabkedja. Det är också jättebra att den har åtföljts av ordentliga satsningar så sjuka kan få hjälp till ett drägligt liv. Handläggarna på F-kassan gör nästan alltid ett superbra jobb, det är i alla fall min erfarenhet. Det är också viktigt att sjukförsäkringen inte är kravlös. För att få pengar måste man vara beredd att åtminstone prova komma tillbaka.
Det jag inte tycker om med reformen är att den utöver insatser och krav också omförsäkrar de berörda. Det är nämligen så att det drabbar hårt de som har en låg SGI från början därför att man förlorar bostadstillägget. Det folk ofta inte vet är att det kan stå för nästan hälften av inkomsten, ca 4500 kr. Den som inte är med i a-kassan får efter omförsäkringen en extremt liten inkomst som måste kompletteras med försörjningsstöd. Och det är en fattigdomsfälla och stigmatisering av stora mått att hamna där. Som bekant måste man leva upp alla tillgångar för att få stödet. Att inte kunna spara till en regnig dag tycker jag är en enorm inskränkning av det egna ansvaret. Även den som har en mycket liten inkomst kan och bör ha en reserv.
Dessutom kommer den som har en låg inkomst och förlorar bostadstillägget med största sannolikhet att behöva flytta. Det kan vara extremt svårt att hitta en bostad för lägre än 3000 kr i månaden (vilket är vad som behövs i de här fallen) och det sänker levnadsstandarden enormt att flytta till en skrubb med kokvrå. Lägger man därtill att det är tillräckligt tufft och vingligt att efter lång tids frånvaro och med arbetshandikapp börja på en ny arbetsplats kan en flytt verkligen göra en svår situation omöjlig.
Gärna krav och möjligheter för oss sjuka. Men att sänka levnadsstandarden därtill det tycker jag är både onödigt och kontraproduktivt.
Hej Jenny och tack!
SvaraRaderaJag håller med om att det finns problem med omförsäkringen och har svårt att se fördelarna med att beslutet kring ersättning läggs ut på två myndigheter eftersom det ökar risken för glapp mellan utbetalningarna vilket naturligtvis skapar jätteproblem för en grupp som knappast har stora marginaler att spela med. Att de som haft så pass låga inkomster vid sjukersättningen att de fått rätt till BTP (som faktiskt kan uppgå till mer än 4500 kr månad) också mister denna för förstås att denna grupp hamnar i en fruktansvärt påfrestande situation. Att finna ett billigare boende är för de flesta i det närmaste hopplöst och jag ger dig helt rätt i att ett litet sparande ökar förutsättningarna för att ta eget ansvar, inte minst för den egna hälsan. Det här är inte bra, inte minst utifrån att det redan från början är svårt att komma tillbaka efter en längre tids sjukdom. Själv skulle jag gärna vilja se någon form av deltagandebonus för de som väljer att gå in i ett mer aktivt program och som aktivt arbetar för att komma vidare. Jag har inte hittat något i partiprogrammet för den här gruppen. Däremot finns det flera stimulansbidrag i Folkpartiets program för andra grupper, t.ex. personer som uppbär försörjningsstöd och kommer i arbete och personer som klarar SFIs kursmål utsatt tid. Det är alltså något som jag får jobba för.
Jag önskar dig all lycka till på vägen och hoppas att du får allt stöd du behöver!
//Jessica
Att försvara o säga att utförsäkringen är ok ,då vi alla människor är olika ,med olika hög smärttröskel,det DU klarar är inte säkrt en annan klarar ,värk o muskelsjd är så .o har man intyg från sina läkare som känner personen o vet att den är livslång att man adrig kommer bli bättre så tycker jag att en okänd medicinsk rådgivare som aldrig sett den sjuka människan inte KAN sitta o utföräkra personen i fråga ,de sjuka blir inte friskare att behandlas på detta viset,jag hoppas o tror vi kommer få denna regering utbytt till hösten till en regering som SER den sjuke som det är nu vill jag kalla detta en humanitär katasrof.
SvaraRaderaHej,
SvaraRaderadet är ju precis det jag säger: alla är olika och alla behöver stöd utifrån just sina behov och förutsättningar. Det som frustrerar mig är att så många av de som har t.ex. värk till följd av sina muskelsjukdomar inte får det stöd de behöver för att komma vidare. Att då ge upp behandlingen av en person utan att ha försökt alla vägar är för mig fulständigt galet. De flesta med muskulära besvär blir allt utom bättre av inaktivitet och är snarare i behov av aktiva insatser för att bli bättre än att fortsätta vila vilket i de allra flesta fall leder till ökade besvär både i fråga om värk och psykisk ohälsa. Sedan kan det vara bra för dig att veta att den försäkringsmedicinske rådgivarens roll är att hjälpa till med tolkningen av den information som finns i underlaget. Beslutet är det din handläggare som fattar (efter det att underlagen kvalitetssäkrats av sakkunnig) utifrån underlag och övrig utredning i ärendet. Vi har helt klart olika bild av vad som menas med humanitär katastrof. Lycka till och hoppas du mår bättre snart!
det jag talar om om är livslång smärta där alla rehabinsatser är uttömda ,alltså man kommer inte vidare med mer hjälp o stöd....du skriver "de flesta med muskulära sjd"blir sämre av inaktivitet ,det kan vara så,,,men det finns de som inte klarar upprepade rörelser o blir då så smärtpåverkad att inte kan anv musklerna på flera dagar efter... handläggaren som tar beslutet ?det är möjligt..läkarna står ju handfallna idag då de nästan behöver juristexamen att skriva sjukintyg som godtas..och detta att f-k ignorerar läkares intyg o kör sitt eget race ,o att f-k personal är köpta av regeringens inhumana människosyn .människor ställs utan försörjning ,de är för sjuka för a-f o för friska för f-k.jag hoppas också du mår bättre snart jag mår förträffligt.
SvaraRaderaJag vidhåller, de flesta av oss som har långvarig smärtproblematik mår bättre av aktivitet även om vissa moment är omöjliga såsom upprepade moment. Kan det kanske tänkas att det finns arbetsuppgifter som inte medför just den typen av moment som triggar smärtan i så mycket högre utsträckning än vad inaktivitet medför och dessutom - vilket är en av de kanske största vinsterna - bidrar till en stunds distraktion? Jag håller inte på något sätt med i att det krävs en juristexamen för att skriva underlag. Det räcker fullt ut med att Diagnos, Funktionsnedsättning och Aktivitetsbegränsning beskrivs på ett koherent och sannolikt sätt och också motiverar varför just du som patient inte följer vad som är brukligt och rekommenderas vid din sjukdom. Jag rekommenderar där Socialstyrelsens riktlinjer för sjukskrivning. Sedan kan det vara bra att veta att det inte är helt ovanligt att läkare skriver "dåliga" underlag just när de inte anser att sjukskrivning är motiverad och inte orkar, vill, kan ta en diskussion med patienten.
SvaraRaderaTa hand om dig//
Jessica
http://www.aftonbladet.se/nyheter/article7510504.ab
SvaraRaderatänker inte diskutera detta med dig mer .det finns såå myccket fel idag i sjukförsäkringen o jag är säker på att detta inte kommer fortgå det är inte rätt att sjuka människor lider o endel tar livet av sig .jag vidhåller ff att det är en humanitär katastrof
Varför har vi backat? Varför ses individen som ett objekt. Då lyfts arbetet som fokus och många gånger som det enda, med motivering att alla vill arbeta och alla kan utföra någon sorts arbete.
SvaraRaderaAlla vill men alla kan inte. Det är stor skillnad på att vilja och kan som begrepp. Bör inte blandas ihop, men idag står de mer synonymt.
Jag omskolar mig och betalar omskolning av mina egna pengar. För att jag måste och jag har inget val. Omskolningen är den långa rehabilitering jag är behov av, men aldrig har fått eller kommer att få. För att jag ska få upptäcka min egna kapacitet vad jag kan och kommer att klara av.
Jag som vill arbeta. Det vill jag och kan till en viss del. Dock är jag en stor förlorare med sjukreformen.
Jag har en kapacitet kring 50-75% arbetsförmåga.
Jag blir inte sjuk till 50-75%, jag blir 100% sjuk. För jag har en kronisk sjukdom i botten. En tung psykiatrisk diagnos.
Väljer jag att arbeta efter min kapacitet, så förlorar jag resterande genom att min nollade SGI, kommer att baseras på den inkomst jag har. Väljer jag att arbeta heltid, kommer jag med stor sannolikhet att krascha helt och bli långvarig heltidssjukskriven.
Jag tillhör inte gruppen som utförsäkras nu under 2010, utan gruppen som friskskrevs 2009. För mig gäller inte undantagen alls, utan de har gjort det mycket tuffare istället.
Är detta som Ni egentligen vill? Jag som vill arbeta och gör allt det jag kan för nå dit, att arbeta. Jag förlorar på denna sjukreform och det som är, att sjukförsäkringen inte helt gäller mig, utan den är mer tillför de som är friska. För som systemet är idag, ses inte mina möjligheter och förutsättningar som direkt viktiga. Utan orden från försäkringskassan ekar ännu idag, som sas vid friskskrivningen, sociala existerar som tur är...
Tack för ditt inlägg!
SvaraRaderaDet är klart att det finns de som råkat illa ut i samband med förändringarna av socialförsäkringen. Det finns det ingen anledning att diskutera utan vi är helt överens där. För mig betyder däremot inte de brister som finns att reformen som sådan inte dålig eller behövlig. Däremot så finns det mycket kvar att göra innan den är tillräckligt bra och detta är en viktig anledning till att jag lägger en stor del av min fritid på politik. För mig är socialförsäkringen en jätteviktig del i ett samhälle där alla får plats och är viktiga – även personer som på grund av sjukdom eller omfattande funktionshinder befinner sig i en utsatt situation. Min egen upplevelse är att just personer med tyngre psykiska diagnoser, som periodvis kan arbeta heltid eller näst intill heltid och som ofta behöver långa rehabiliteringsperioder däremellan, oftare än andra halkat mellan maskorna i skyddsnätet och här behövs förändringar. Här finns det mycket kvar att göra på flera områden, inte minst behöver psykiatrin utvecklas så att alla får tillgång till den vård de behöver. Jag håller också helt och hållet med om att det måste bli lättare att omskola sig för att komma vidare till ett annat arbete – inte minst i de fall där behovet av omskolning beror på sjukdom. Detta är definitivt något som jag kommer att jobba för. Jag hoppas att det löser sig för dig och att studierna går bättre än vad du någonsin vågat hoppas på!
Jag tillhör dem som har långvarig, kronisk smärtproblematik. Diskbråck, stenos, fibromyaligi och schleros i bäckenet för att dra de tyngsta diagnoserna. Jag skulle verkligen vilja återgå till arbete, jag stortrivdes med mitt arbete, men jag kan inte! Nu fick jag förtidspension redan 2001 och det var på FK:s inrådan, så för mig har det löst sig. Men, jag lider med alla de som nu upplever att de inte tas på allvar när de beskriver sina plågor. Att leva med ständiga smärtor är svårt att beskriva för friska människor.... Nu mår jag relativt bra vissa dagar eftersom jag har möjlighet att vila när smärtan är för svår, att gå till ett arbete varje dag skulle inte vara möjligt. Jag kan inte ens sitta vid datan varje dag utan bara ibland.
SvaraRaderaVisst är det bra med rehabilitering, men den bör sättas in tidigt och med full sjukersättning under tiden arbetsförmågan provas. Först när en medicinsk rehabilitering är klar och arbetsförmågan klarlagts bör AF komma in i bilden. Nu tvingas människor ut i arbetsprövning trots att de fortfarande känner sig sjuka, det kan aldrig vara rätt.
Du Jessica säger att du vill vara med och rätta till det som har blivit fel.
SvaraRaderaHade det inte varit bättre för alla sjuka och skadad att göra det rätt från början. Istället har Aliansen hastat fram ett stort experiment, och vi sjuka och skadad är som råttorna i spelet. Vi är riktiga människor av kött och blod som tack vara Aliansen har blivit jagad som råttor. Det är inte humant att göra så mot medborgare i samhället som redan kämpar mot sjukdom och försöker hålla huvudet ovanför vattnet.
Visst finns det sjuka och skadad som har fått hjälp men det har kostat alldeles för mycket.
Många gånger har jag undrat och även frågat folk aktiv i Alliansen, varför utförsäkrar sjuka och skadad innan många är färdig behandlad? Ingen har haft lust att svara kanske du Jessica kan ge mig ett svar?
mvh
Kerri
Ditt resonemang fungerar bra så länge det rör sig om förkylningssjukdomar,benbrott mm.
SvaraRaderaNär vi kommer till kroniska sjukdomar fungerar det mindre bra.Tyvärr finns det och kommer alltid att finnas människor som drabbas av sjukdom och aldrig återfår sin arbetsförmåga.
Det är dem det handlar om.
Att flytta över dem till socialtjänsten löser inget,varken för individen eller samhället.
Undrar i mitt stilla sinne vilken annan grupp som står på tur att bli icke önskvärd pga utebliven produktivitet?
Gamla,utvecklingsstörda,multihandikappade?
Historien har visat allt för väl vart ett sånt här elittänkande kan föra oss och historien upprepar sig alltför ofta.
Hej Jessica!
SvaraRaderaNoterar att Du, likt PR-konsulten Gunnar Axen, har börjar censurera bort de kommentarer som Du tycker går Dig för mycket emot.
Moget av en politiker som säger sig vara socialliberal (vad det nu är).
Hörde förresten att papegojan var borta.
Faiblesse för ytligheter tycker jag mig dock märka att Du behållit.
Känner mig väldigt orolig inför framtiden. Har ett väl anpassat jobb där jag kan fungera på 25%. Har tillfällig sjukersättning nu som går ut efter nyår. Men att min läkare säger att jag aldrig mer kommer att kunna arbeta mer räcker ju inte alltid för att man ska få fortsatt sjukersättning.
SvaraRaderaFör FK kan ju köra över min läkare trots att han följt mig tätt de senaste 3 åren :-( Vem vet mer om mig än jag själv och min behandlande läkare?
Det talas om att det är arbetsförmågan som ska styra - men så är det inte. Om man har en väldigt ovanlig sjukdom som mig (ME/CFS, kallas missvisande för kroniskt trötthetssyndrom på svenska) så kan FK säga: det finns inga prover som visar att du är sjuk trots totalt handikappande symtom (bla ständig feber och influensasymtom samt att jag måste tillbringa stora delar av dagen liggande pga en sjuklig trötthet) och att det pågår massor av forskning världen runt för att hitta grundosaken och ett bot.
Borde inte det verkligen vara arbetsförmågan som styr? Är oerhört kränkande att FK inte tror på läkaren och mig. Kom gärna på studiebesök några dagar och granska mitt "icke-liv". Jag vill så mycket och kan så lite. Men är glad att jag kan jobba 25% i alla fall :-) Många ME-sjuka är helt sängliggande.
Både du och ditt parti skulle vinna på att även ta in kommentarer som inte helt faller dej på läppen.
SvaraRaderaEtt parti som inte kan ta debatt och stå upp för yttrandefrihet tappar många röster.
Varför har du ett kommentarsfält om du inte vill ha några?
Jag säger det igen: två och ett halvt år finns det möjlighet att få sjukpenning om din läkare beskriver att du på grund av sjukdom inte kan klara arbete. De allra flesta sjuka - även personer med kroniska sjukdomar - kommer i arbete inom den tidsrymden. Inte minst eftersom dagarna börjar att räknas om från start redan efter 90 dagar i arbete. Självklart är vårdens roll här oerhört viktig så att alla som är sjuka och i behov av behandling också får det och det så snart som möjligt så att ingen behöver lida längre än nödvändigt. De som därefter behöver stöd för att komma vidare (efter 2.5 år) har möjlighet att få det av AF och då utifrån de individuella förutsättningarna. Det handlar alltså inte om att kastas ut ur försäkringen utan att få stöd och parallellt med detta möjlighet till en annan försäkring. Därefter - om det inte skulle leda någonstans - har man möjlighet att få sjukpenning igen om arbetsförmågan är fortsatt nedsatt. Personer som aldrig kan återfå sin arbetsförmåga vilket kan vara fallet för en del med kroniska sjukdomar kan få sjukersättning även idag så de omfattas inte av de här reglerna. Det är visserligen klart svårare att få sjukersättning idag än tidigare och i de allra flesta fall är detta bra eftersom tidigare system blev en indirekt dumpingplats där massor av individer fick ersättning och sedan tappade kontakten med allt, inklusive sin behandlare. Det tycker jag är fruktansvärt eftersom många av dem mår ännu sämre än vad de hade gjort om de hade fått stöd och möjligheter att komma åter. Jag är emot kategoriseringar som du gör här när du talar om gamla, utvecklingsstörda och multihandikappade eftersom individers behov och förutsättningar skiljer sig enormt även om likheter också kan finnas. Flera av de människor jag beundrar mest är äldre och att de inte skulle ha tillräcklig produktivitet är en i sig fånig tanke - andra kanske inte kan prestera på det planet men är oerhört värdefulla ändå. Där finns det massor av idéer i Folkpartiets äldrepolitiskaprogram som jag hoppas att du tar dig tid att läsa. För multihandikappade som du säger gäller precis samma sak; så många är fantastiska och alla är värdefulla. Och slutligen, utvecklingsstörda har precis samma behov av att bli sedda för de som de är som vi andra och också individuella förutsättningar och behov.
SvaraRaderaTack för ditt inlägg
Du skriver verkligen klokt och bra Jessica! Dessutom imponeras jag över ditt mod att vara både politiker och jobba på FK och att vara öppen med det i din blogg.
SvaraRaderaTyvärr anser många människor att de har full rätt att angripa politiker och de som har ett "provocerande" arbete. Att dessutom göra det anonymt är mer än fegt.
Självklart är inte socialförsäkringssystemet perfekt. Ett så stort arbete med att förändra och förbättra ett system som handhar ett så stort antal människor i utsatta situationer kan inte sitta som en handske på en gång.
Mina egna erfarenheter gör att jag vet hur illa det såg ut under den förra regeringen och att synen på människor var kall och hård.
Tack för att du delar med dig av din kunskap och dina egna tankar.
Jahaja.
SvaraRaderaHur ser man på bloggar som inte tillåter en dialog.
Frågan ställes i ett radioprogram nyligen där bl a Socialministern ingick.
Big NONO sa man då.
Så Jessica, det är kanske dags att släppa på även de mer kritiska inläggen.
En blogg med kommentaren är faktiskt tänkt att fungera som en dialog.
Och därmed visa att Du är en större människa än vad PR-konsulten Axen är.
Du jessica, jobbar Du verkligen som handläggare på FK känner Du väl till hur svårt det är att få en fortsatt sjukpeng eller en tillfällig sjukpeng i vissa fall.
SvaraRaderaMan måste vare mer eller mindre när att avlida.
Så 10-tusentals personer sjuka personer tvingas därför med nuvarnade lag utförsäkras och ska besöka AF, trots att AF tvår sina händer och undrar varför dessa sjuka människor kommer till dem.
Men visst, 370 personer av de 12 600 som har gått ALIn då de utförsäkrades vid årsskiftr har fått ett riktigt jobb.
Men var det värt att kasta ut alla sjuka med detta ynkliga resultat?
Tack Ann-Cathrin
SvaraRaderaJag håller med om att det alltid är trevligare med ett namn - inte minst därför att tonen i inläggen näst intill alltid sjunker när det är en anonym som skickat det. Inte alltid, men ofta. Jag tycker också att debatten är viktig och svarar gärna på frågor och funderingar, den tiden är jag villig att ta mig just utifrån respekt för den som lagt sig tid att tänka kring vad som skulle kunna fungera bättre eller vill förstå. Däremot kommentarer, påståenden eller galla det lägger jag inte tid på. Jag ser heller inte att det bidrar till någon form av debatt.
Inget system är perfekt och ett sätt att försöka förändra är att engagera sig politiskt. Eftersom socialförsäkringen och vården är oerhört viktiga delar i det samhälle jag vill se så försöker jag göra vad jag kan för att förändra.
Jag håller helt och hållet med - tidigare system var både cyniskt och hårt och dessutom mer rättsosäkert. Det lyckades också bidra till en smalare arbetsmarknad där man försökte sålla ut alla som inte presterade på topp istället för att stötta och se till resurserna.
Tack!
Jo, det är svårt att få fortsatt efter de totalt 914 dagarna har gått, absolut. Däremot kan man få stöd utifrån individuella förutsättningar därefter och en annan försäkring via arbetslivsintroduktionen och ja, jag tycker det är bra. Det är första gången som AF kan gå in med enorma resurser riktat till personer som har olika sjukdomar och begränsningar och specialsy ett program just för den individens förutsättningar. Tidigare har kraven för att AF ska hjälpa till varit mycket högre satta med minst tio timmar i veckan och mycket mindre anpassat stöd. Nu ger man äntligen förutsättningar för människor som behöver stöd att få det och det tycker jag är helt fantastiskt. För mig handlar det om att tro på människan och ge henne de resurser och verktyg som hon eller han behöver i så hög utsträckning som möjligt.
SvaraRaderaDäremot fungerade det inte så bra inledningsvis. Mycket är redan bättre och jag är övertygad om att ännu mer kommer förbättras. Vad gäller de 370 personerna; hade de varit långt fler så hade det visat på att FK gjorde alltför generösa bedömningar och beviljade personer som skulle ha jobbat för länge sedan ersättning. Det är trots allt en grupp som varit borta från arbetslivet lång tid pga sjukdom och många kommer att behöva längre tid och olika former av anställningsstöd -som det också finns möjlighet till.
Tack!
Jessica
SvaraRaderavill du inte försöka svara på min fråga?? Jag skriver en gång till:
Kerri undrar......
Du Jessica säger att du vill vara med och rätta till det som har blivit fel.
Hade det inte varit bättre för alla sjuka och skadad att göra det rätt från början. Istället har Aliansen hastat fram ett stort experiment, och vi sjuka och skadad är som råttorna i spelet. Vi är riktiga människor av kött och blod som tack vara Aliansen har blivit jagad som råttor. Det är inte humant att göra så mot medborgare i samhället som redan kämpar mot sjukdom och försöker hålla huvudet ovanför vattnet. Det är detta som kallas att piska sjuk m.m.
Visst finns det sjuka och skadad som har fått hjälp men det har kostat alldeles för mycket.
Många gånger har jag undrat och även frågat folk aktiv i Alliansen, varför utförsäkrar sjuka och skadad innan många är färdig behandlad? Ingen har haft lust att svara kanske du Jessica kan ge mig ett svar?
mvh
Kerri
Hej Kerri,
SvaraRaderaJag har redan svarat dig i ett senare inlägg men jag kan ta det igen; Kerri, alla stora reformer tenderar att medföra ett behov av förbättringar när man ser hur utfallet blivit. Allt kan inte bli rätt från början och min uppfattning är att det blivit mycket bättre men att det finns mer att göra. Vilka konkreta förändringar skulle du vilja se?
Få av de som jag sett som varit sjukskrivna eller haft sjukersättning lång tid har någon form av behandling utan det har allt för ofta handlat om att träffa läkaren när det är dags för nästa underlag. Det gjorde ingen bättre. Det jag vill se är att människor snabbare får tillgång till en bättre vård så att de inte riskerar att försämras istället för förbättras med sjukskrivningstiden. Det ser vi alldeles för mycket av tyvärr.
Vänliga hälsningar/
Jessica
Hej Jessica
SvaraRaderajag har skrivet tidigare till dig. Jag blev utförsäkrad. AF kunde ingen göra. Du skriver att -AF kan gå in med enorma resurser riktat till personer som har olika sjukdomar och begränsningar och specialsy ett program just för den individens förutsättningar.
Jag fick träffa en AF handläggare 2 gånger under 3 månaders utförsäkringstiden. Vad är det för resurser du prata om??
Så från okt 2009 tom juni 2010 har jag i stort sätt fått leva med oro och rädsla. Detta gagnar inte arbetslinjen.
Enligt Husmark Perhsson citat från SvD 2007 http://www.svd.se/nyheter/inrikes/skarpta-sjukregler-ska-betala-lagre-skatt_253673.svd
-De nya skärpta riktlinjerna för sjukskrivningar ska bidra till att betala regeringens skattesänkningar. Det säger socialförsäkringsminister Cristina Husmark Pehrsson.
Tidig förklarade Husmark Perhsson vad det handlar om eller hur? Det går inte att tolka på något annat sätt?
Ann-Chatrin, under förra regeringen fick jag och flera med mig hjälp utan att bli hotade om utförsäkring, vad skulle vara bättre nu? Jag genomgick en rehabilitering med hjälp av FK och arbetsgivaren. Denna rehabilitering var suverän.
SvaraRaderaSå vad är bättre nu?
Hej igen
SvaraRaderaDet är precis det du beskriver som jag är negativ till. De vars ersätttning, precis som din, upphörde före januari (och inte heller många av de första som omförsäkrades i januari-mars) har inte fått tillgång till det stöd som är tänkt att man ska få via arbetslivsintroduktionen och det är oerhört synd och naturligtvis som du beskriver, en personlig tragedi. Jag var med på ett möte bara här om dagen med en man som inte längre har rätt till sjukersättning och blev oerhört glad över att höra den information han fick kring möjligheterna att ge honom stöd på vägen beroende på vad han kunde, orkade och ville. Allt ifrån ett fåtal timmar till närmare heltid, praktik, studier, kompetenshöjning, coachning i sökande, stöd i att hitta lämpliga arbetsgivare, etc. Det är detta jag menar med att möjligheterna har blivit oerhört mycket bättre än vad de någonsin varit - precis som många ur gruppen faktiskt behöver för att kunna komma vidare. Jag tror på att ta eget ansvar men alla har inte alltid samma förmåga och man måste också få verktyg för att kunna göra det utifrån sina egna förutsättningar. Här tycker jag att förändringen av socialförsäkringen ger det i långt högre omfattning än någonsin tidigare. Sedan betyder inte det att jag tror att allt är bra - absolut inte - stora skillnader finns fortfarande och mycket finns kvar att göra. Arbetslinjen stimuleras såsom jag ser det av att människor får möjlighet att komma vidare och att arbetsgivarna blir mer benägna att anställa.
Människor får fortfarande rehabilitering med hjälp av FK och arbetsgivaren. Den grupp som saknar förutsättningar att komma tillbaka till arbetsgivaren alls eller på mycket lång tid får bättre stöd nu. Det var mitt svar på frågan som du ställde till Ann-Cathrin.
SvaraRadera@ Anonym,,den som ställde frågan till mig. Självklart var det många som fick hjälp i det förra systemet och en av dem var du. Grattis! Men din lycka är inte beviset på att alla andra också fick den hjälp de behövde.
SvaraRaderaJag har en kompis som har varit sjuk i 12 år. Hon har tidigare träffat sin handläggare på FK en gång per år. Hon har själv fått fixa med olika sorters behandlingar och stödet från FK var tidigare noll. Trots protester blev hon pensionär 2005. NU har FK börjat en rehabiliteringskedja där AF är inblandad och hon har arbetstränat på två olika ställen. Hon som har gråtit många tårar över att bara vara en sopa kastad på en hög har nu åter fått ett litet hopp om att kunna komma tillbaka till livet.
En annan kompis har varit sjuk sedan 1995. Hennes historia ser nästan exakt likadan ut. Skillnaden är att hon nu är så rädd för allt vad arbetsmarknaden heter att varje gång det talas om arbetsträning får hon en ångestattack.
Detta hade aldrig hänt om någon hade brytt sig om henne som människa i början av hennes sjukdom.
Läs gärna Peter Bruséns bok om hur han fick slåss mot FK och deras iver att pensionera honom när han bröt ryggen.
Du skriver Jessica -får fortfarande rehabilitering med hjälp av FK och arbetsgivaren.
SvaraRaderaJag har aldrig fått någon FK rehab under dessa nästan 4 år under Alliansens styre.
Jag råkade ut för en arbetsolycka fick inte adekvat vård. Har kvar skadan trots flertal operationer. Alla experter, kirurg, överläkare, FK:s egen utredning hos Sophiahemmet m.m.och min egen läkare säger att jag har högst arbetsförmåga av 50 %. Även AF kom snabbt fram till att jag bör får forts. jobba 50 % på min anpassade arbetsplats. Medicinska experter säger att jag riskera förlora den 50% arbetsförmåga annars.
TROTS all experter och även jag själv har kommit fram till detta. Är det FMR "åsikt" som verkar vara "guds" ord. Han får helt enkelt hitta på egna historier som inte har någon sanningen i mitt fall.
Jag med många tvingas att överklaga hos Förvaltningsdomstolen vilket som du vet ta minst ett år att få ett besked. Vi får ingen rättshjälp medan FK anställer flera jurister just för att möta min och andras överklagande. Rättslöshet är den känsla jag ha.
Hela mitt liv är förändrad jag kan inte längre läsa en bok, kommer inte längre ihåg det jag läser. Tack vara jag har en bra arbetsgivare har jag kunnat jobba 50 %.
Jag tycker inte att någon skall som många säger "hamnar mellan stolar". Jag och andra är människor och vi har betalat skatt och när vi nu behöver försäkringar fungerar de inte längre!
Jag har sålt hemmet pga av att jag inte längre kan sköta det. Jag har inte längre det livet jag byggde upp.
Jag kan inte längre planera min framtid pga oro för framtiden. Kommer jag att gå mist om sjukpenning? Hur går det med överklagan? Jag vet att vi är många i samma situation. Tack vara min läkare och sambo orkar jag dag för dag. Har du någon aning om hur det känns?
Du frågade mig följande -Vilka konkreta förändringar skulle du vilja se?
Mitt svar är att behandla alla som individer med individuellt prövning av arbetsförmåga. Sluta omedelbart att utförsäkra folk bara för att de tillhör någon grupp och det har blivit ett visst datum. Att göra folk som är sjuk och skadad rädda är inte ett bra sätt att läka. Det finns redan samarbete mellan AF och FK forts. med det men låt sjuka behåller sjukpenning tills de ha fått hjälp, rehab, färdig behandlad och utrett.
Genom ändringar av sjukförsäkringar har Alliansen sparat ca 80 miljarder på 3 år. Istället för att sänka skatt satsa på att förbättra arbetsmiljöer, satsa på de som pga sjukdom eller skadad har mist sin arbetsförmåga, satsa på ett mer human sjukförsäkringssystem som verkligen hjälper alla.
mvh
Kerri
Bra Jessika at Du börjat ta in kritiken också, nu saknas bra det ursprungliga inlägget.
SvaraRaderaHur var det nu.
Av 12 600 personer som utförsäkrades i jan 2010 har 370 fått ett riktigt arbete.
Ca 6 700, ca 20 ggr fler m a o, är tillbaka på FK med sjukpeng.
Av den har nu flera också förlorat sina extra försäkringar, t ex från Alecta, Afra m fl, då dessa ju följer FKs utbetalningar.
Hur mycket lidande, på toppen av sin sjukdom, tror Du dessa personer har drabbats av?
För att slippa bli utföräkrad efter 550 dagar krävs att;
- Du ligger inlagd på sjukhus
- Du saknar verklighetsförankring
- Din sjukdom kan allvarligt försämras.
Då detta allvarligt försämrats inte kan definieras har det i praktiken visat sig väldigt svårt att få dispensen "tillfällig sjukpeng i vissa fall".
OM Du, mot förmodan ändå får en sådan, och därtill arbetar till viss del förlorar Du dock automatiskt all rätt till att få sjukpeng på den tid Du arbetar eftersom en "tillfällig sjukpeng i vissa fall" inte kan kombineras med en annan sjukpeng.
Saker som detta, samt de floskler som lagstiftaren försöker försvara sig med, är inte bra för ett rättsamhälle av rang.
Att man ändrar i sjukförsökringssystemet och försöker hjälpa de som kan tillbaka till arbetslivet är bra, men att kasta ut alla sjuka efter 550 utan individuell prövning är skrämmande cyniskt och kan inte försvaras med hedern i behåll.
En liten kommentar om alla som fått sjukersättning tidigare. De flesta har, som mig, tillfällig sjukersättning. Den innebär att när man har en långvarig sjukdom så kunde man få tid på sig att rehabilitera och tillfriskna i lugn och ro. Man blir inte heller av med sitt jobb utan har det kvar.
SvaraRaderaNu vet jag att många med samma diagnos som mig ska flyttas till AF trots att läkaren intygar att de inte kan jobba alls eller inte jobba mer än den deltid de redan jobbar. I många fall har man intyg från tre eller fler olika läkare som säger samma sak men det hjälper inte.
DÄR ÄR PROBLEMET - FK kör över läkarna. Tycker inte att det borde vara tillåtet att en handläggare utan medicinsk utbildning eller en försäkringsläkare som aldrig träffat patienten ska få underkänna intyg från 3 eller fler läkare som faktiskt undersökt, bedömt och känner patienten.
Hej igen
SvaraRaderaSå här skrev du Jessica: "Den grupp som saknar förutsättningar att komma tillbaka till arbetsgivaren alls eller på mycket lång tid får bättre stöd nu".
Jag tillhör den gruppen och det stämmer inte. Situationen har blivit extremt mycket sämre. Jag hotas av att måsta gå till socialen pga att jag är sjuk.
Det är toppen att det sägs alla ska få stöd men så blir det inte. Vad ska jag göra om jag inte får sjukersättning när min period går ut? Då får jag leva på en 25% inkomst - hur ska jag klara det?
OBS! Jag KAN inte jobba mer hur gärna jag än vill så det är inte viljan det är fel på utan jag är för sjuk. Men inte så sjuk att jag ligger på sjukhus - vilket i princip krävs för att få fortsatt sjukpenning.
Tror att tanken med regeverket är god men det fungerar inte, speciellt inte att man ska omförsäkras - det kastar ut människor ur systemet.
Så snälla, återgå till att man inte blir utkastad ur försäkringen men hjälp människor att få rehabilitering under tiden de har sjukförsäkring. Ingen blir friskare bara genom att man blir fattig :-(
Hej Jessica.
SvaraRaderaHar du sett Aftonbladets ledare från 30 juli?
http://www.aftonbladet.se/ledare/ledarkronika/ingvarpersson/article7545969.ab
Jag tycker den stämmer rätt bra med hur jag ser på hur sjukförsäkringen och arbetslinjen nu fungerar i praktiken, men gissar att du är av en annan åsikt.
Förklara varför det ska vara en karens på 3 månader för att få komma in i sjukförsäkringen igen ?
SvaraRaderaDetta gör ingen frisk men hungrig så klart.
Är det meningen att sjuka ska svältas ut ?
Är detta bra tycker du ?
Vad säger du om alla dom som saknar sgi och utförsäkras utan arbetsförmåga men som FK anser ska piska in arbetsförmåga i sin kropp ?
Vad är bra med tidsgränser ? Anser du att alla sjuka inbillar sig sjukdomarna eller ?
Hur ska man kunna bli frisk på kommando?
Hej, jag har fem olika jobbiga sjukdomar. Jag har inte sett röken av varken rehab, några åtgärder eller annat. Hade full sjukersättning tills ni borgare tog över då jag plötsligt blev frisk över en natt. Mitt liv har blivit ett helvete, fick sälja huset jag bott i hela livet. Jag har jobbat hela mitt liv sedan jag var 16 år nu är jag 50, hårda utejobb som förstört kroppen. Varit sjuk i 8 år när ni tog över makten. Men det klart visst svinn får man ju räkna med. Har inget ID någonstans, Peter.
SvaraRaderaWilliam, det är inte 550 dagar vi pratar om utan 914. Först ett år med sjukpenning på 80% nivå och därefter 550 dagar med förlängd sjukpenning på 75% nivå. Under de första 90 dagarna utreder FK tillsammans med arbetsgivaren vilka förutsättningar arbetsgivaren har att anpassa arbetsuppgifterna så att de passar den försäkrade bättre. Att vi kommer in så tidigt är något som hjälper många att komma tillbaka tidigt och ökar också kravet på att arbetsgivarens ska ta sitt ansvar för att göra vad de kan för att erbjuda människor arbetsuppgifter utifrån de enskilda arbetstagarnas förmåga - utifrån vad som är möjligt utifrån verksamheten. Därefter, under perioden 91-180, så tittar vi på vilka förutsättningar arbetsgivaren har att erbjuda andra, mer lämpade. Den sjukskrivne har också möjlighet att söka jobb med stöd av AF, med sjukpenning under perioden för att bredda sina chanser. Därefter prövas arbetsförmågan gentemot hela arbetsmarknaden och det absoluta flertalet har fortfarande rätt till sjukpenning eftersom de har för omfattande begränsningar för att kunna jobba med något.
SvaraRaderaAndra har en behandlingsplanering som gör det troligt att de kommer tillbaka till den egna arbetsgivaren inom ett år eller så kan de - innan ett år passerat- erbjudas lämpliga arbetsuppgifter hos arbetsgivaren och dessa grupper har rätt till sjukpenning. Ytterligare andra är för sjuka för att bedömas mot reguljär (allvarliga sjukdomar) och för andra är det oskäligt att bedöma mot reguljär arbetsmarknad och också de har rätt till sjukpenning även efter dag 180.
Prövningen görs alltid utifrån den information som läkaren lämnar i intyget. De viktigaste punkterna är diagnosen, hur diagnosen påverkar funktionsförmågan och hur detta i sig påverkar förmågan att utföra olika aktiviteter. Läkaren måste också förklara varför hans patient inte följer de rekommendationer som lämnas i det beslutsstöd som socialstyrelsen satt ihop för olika diagnoser med stöd av ett stort antal läkare (http://www.socialstyrelsen.se/riktlinjer/forsakringsmedicinsktbeslutsstod). Det finns inga hinder för att frångå rekommendationerna men det måste förklaras på ett logiskt sätt.
Den försäkringsmedicinske läkarens jobb är att översätta informationen i underlaget - om detta är otydligt - för handläggaren. Däremot får han eller hon inte ta ställning till rätten till sjukpenning utan detta är det handläggaren som gör. Ytterst få som får indragen sjukpenning (klart mindre än 5 procent). I dessa ärenden är det handläggaren som lägger förslaget till beslut. Detta kvalitetssäkras också av en annan tjänsteman för att minska risken för att något ska vara bortglömt, misstolkat eller felaktigt i förslaget till beslut. Därefter har den sjukskrivne 14 dagar på att komma in med ytterligare underlag innan beslut fattas.
Den här långa faktaharangen skriver jag för att förklara att tidsgränserna inte är så fixerade som flera av er framställer dem som. Jag skriver det också för att visa att det faktiskt händer en hel del innan det blir aktuellt och att fokus flyttats till arbetsgivaren och att denne nu i långt högre grad än tidigare blir tvungen att göra vad han eller hon kan för att den anställde ska kunna komma tillbaka. Det är bra. Det är också bra att den sjukskrivne nu, till skillnad från tidigare, vet vad som kommer att hända och när olika bedömningar kommer att göras eftersom det minskar osäkerheten kring när och hur. Det är också jättebra att kraven på läkarna att skriva bra underlag ökat. Detta innebär att färre sjukskrivningar på andra grunder än att personen inte vill jobba - och jo, dessa finns också men de är färre än tidigare - och det drabbar bara de som faktiskt är sjuka och inte kan arbeta. Det är också bra att tidsgränserna är de samma för alla eftersom det ökar förutsättningarna för att en rättssäker och likartad bedömning oavsett handläggare och var man bor. Men som tidigare sagt, bedömningarna sker alltid oavsett när de görs, utifrån de individuella förutsättningarna.
Enskilda ärenden varken kan eller bör jag uttala mig om som ni mycket väl förstår.
Ta hand om er
Jesica, tack för at Du tog in mitt andra inlägg.
SvaraRaderaDu säger att det är inte 550 dagar vi pratar om utan 914.
Som de vet talar vi om olika saker nu.
Jag talar om den förlängda sjukpenning
som innebär Du kan få förlängd sjukpenning i högst 550 dagar (cirka ett och ett halvt år) innan Du utförsäkras.
Men det är rätt att Du kan var sjukskriven ett år på 80% innan det.
Men grundproblemet kvarstår, efter de 550 dagarna är blir Du med största sannolikhet utförsäkrad och detta kommer att drabba ca 90 000 personer under perioden 2009-2011.
Av de ca 15 00 som utförsäkrades vis årsskiftet hade 370 fått ett riktigt arbete i april.
6 700 var tillbaka i sjukpeng och restens öden är okända eller så är de i satta i olika andra bidragssystem.
Mycket väsen för lite ull m a o, tycker jag.
Och vad gäller det rehabilitering Du talar om att FK ska utföra kan jag bara konstatera att ingen rehab alls skede från FK i mitt fall.
Jag blev så utförsäkrad, fick en tillfällig sjukpneg i vissa fall (och förlorade därmed rätten till att få sjukpeng på de 50& jag arbetar) och fick slutligen en varaktig sjukpeng på 50%.
Men detta kallas ju att vara i ett permanent utanförskap av lagstiftaren.
Så efter mina empiriska erfarenheter av den nya sjukreformen kan jag bara tycka att den mer själper än hjälper oss sjuka.
Hej William,
SvaraRaderaSjälvklart tog jag in det. Du förde ju faktiskt ett resonemang i det och såna inlägg kommer jag absolut att ta in. Det är de tråkiga inläggen som består av icke-konstruktiva påståenden och påhopp som jag rensar ut konsekvent. Jag tycker att det är tråkigt att du inte fått det stöd du behövt men gläds över att du nu fått stadigvarande ersättning om jag förstår dig rätt. Vissa, precis som du, ska absolut ha stadigvarande ersättning när det står klart att något annat alternativ inte är möjligt. För mig är det självklart eftersom vi alltid kommer att ha människor som på grund av sjukdom inte kommer att kunna arbeta - däribland några av mina närmaste vänner - så att de har en ekonomisk grundtrygghet. Jag har svårt att se varför du inte skulle ha rätt att få sjukpenning på den del du jobbar - din sgi borde vara skyddad på den delen. Vad gäller det permanenta utanförskapet så tror jag att vi tänker olika - för mig handlar det om att bidra till att människor som skulle kunna komma åter också ska kunna göra det och att de andra, som saknar förutsättningar att komma åter, får en ekonomisk grundtrygghet. Sedan hoppas jag innerligt att vi ser klart lägre siffror än 90 000 under perioden. Många av dessa kan redan innan komma åter i arbete och de är välkomna att ringa sin handläggare redan långt innan deras ersättning löper ut för att berätta vilket stöd de skulle vilja se.
Ta hand om dig
Varför man inte kan kombinera en "tillfällig sjukpeng i vissa fall" får Du nog fråga Din arbetsgivare.
SvaraRaderaSå här skrev FK då jag fick dispensen beviljad;
”Så länge Försäkringskassan beviljar dig ”förlängd sjukpenning i vissa fall” på halvtid så kan du inte få sjukpenning utöver det om du blir arbetsoförmögen på den del du arbetar.
Först från och med den 88:e dagen efter det att den förlängda sjukpenningen i vissa fall inte beviljas/betalas ut kan du bli berättigad till sjukpenning.”
Jag har kontaktat såväl CHP, sakkunnige Patrik Hesselius m fl utan att fått något svar varför lagstiftaren har gjort så här.
Kanske kan Du få fram de svaren.
Så min slutsats kvarstår, tanken bakom reformen må ha varit goda, men med nuvarande utformning slår den osedvanligt hårt mot oss sjuka utan att resultatet för de som kan föras över till arbeta kan anses motivera detta.
Hej igen William
SvaraRaderaJag tolkar det så här; vi som jobbar på Försäkringskassan får jobba vidare på att lära oss skriva förståeligt. Som jag tolkar det så har du rätt till din förlängda sjukpenning på en viss del så den delen är du redan försäkrad på. Om du skulle försämras i samma sjukdom så måste det ju ändå prövas om du inte har rätt till sjukpenning också på den del du klarar att jobba idag. Jag har inte hört den tolkningen att inte förlängd sjukpenning i vissa fall skulle kunna utvidgas till en högre grad vid försämring. Däremot stämmer det att du inte kan få vanlig sjukpenning de första 87 dagarna. Det verkar ju galet. Men, för att bli säker så kommer jag att dubbelchecka.
Jag håller inte med dig om att det skulle vara en dispens du fått utan en annan form av sjukpenning som beviljas efter prövning - precis som vanlig sjukpenning men på striktare grunder. Däremot ger jag dig fullt rätt i att tankarna bakom reformen varit goda och i att det finns en del kvar att göra för att den ska bli så bra som avsett.
Ha det gott/
Jessica
Jessica, vad anser du om det här med rätten till att handlägga ett ärende i 120 dagar som ni handläggare upplyser försäkringstagare om?
SvaraRaderaDet är väl snarare en organisatorisk fråga än än politisk fråga. Det tar tid från det att ansökan kommer in till beslut fattas eftersom flera moment i handläggningen tar tid. Kommuniceringsperioden tar närmare en månad, att få in behövliga kompletteringar från den sökande och från läkare kan ta längre tid än så. De 120 dagarna är väl oftast ett i-sämsta-fall-riktmärke. Alla handläggare gör nog sitt bästa för att bli klara snabbare än så.
SvaraRaderaTack för ett vettigt inslag i debatten, Jessica. Det behövs. Är så trött på rödgrön propaganda och skrämselmanövrar vid detta laget. Inte konstigt folk skräms till självmord. Rödgrönas sjukförsäkring är dock värre. Redan efter 6 veckor ska man göra första uppföljningen av arbetsförmågan. Var är den gnälliga vänsterpöbeln då? Jo då lallar de runt på olika bloggar och debatter och sprider sin propaganda. Men dessbättre är minnet ganska bra hos de flesta, hur rödgröna bar sig åt fram till 2006. 140 förtidspensionärer igen? Vill vi det? Jag vill det inte i alla fall.
SvaraRaderaSäger bara en sak - alliansen sjukförsäkringsreform är det bästa som gjorts sen sjukförsäkringen tillkom. 140 pensionärer om dagen lär det inte bli nu med denna reformen, inget utanförskap. Sossarna utförsäkrade 20000, det talas det tyst om. Var fanns rödgröna röran då? Varför höll de tyst då?
De 20000 blev utförsäkrade. Nu omförsäkras människor från en passiv försäkring till en aktiv försäkring. Äntligen får vi sjuka chansen att komma ut i arbete. Har aldrig röstat på dom borgliga partierna, men denna gången ska jag göra slag i saken och rösta på alliansen. Ju mer skit rödgrönt och deras nätverk vräker ur sig, ju mer övertygad är jag att de bara vill skrämmas och hetsa folk till självmord. Det om något kan man kalla inhumant.
Mrs X
Tack själv! Jag håller så innerligt med dig i att vi behöver en saklig och vettig debatt där vi inte glömmer att alla system har sina förlorare. Mitt perspektiv är - precis som ditt - att färre drabbas av socialförsäkringen såsom den ser ut idag och att fler får stöd på vägen tillbaka till arbete, både tidigt i sjukfallen och i slutet av de absolut längsta sjukskrivningarna. Jag håller också helt och fullt med dig om att den skrämselpropagandamaskin som rullat skapat större problem än förändringen av socialförsäkringen som sådan. Om det vittnar inte minst alla de jag kommer i kontakt med som är betydligt lugnare efter att fått lite inblick i vad som faktiskt gäller. Tragiskt!
SvaraRaderaJag tror att det vi till syvende och sist alla vill ha är bättre stöd till de som faktiskt behöver det och ett ökat fokus på den debatten ser jag oerhört mycket fram emot.
Ta hand om dig och ett stort lycka till på vägen tillbaka!
Skrämselpropagandan är inte så farlig. Den är ett gott betyg till rehabiliteringskedjan. För några sakliga argument kan rödgrönt inte prestera varken här eller ute på nätet. De talar självklart då tyst om hur det var före 06, och hur det kommer bli om de får vanstyra landet efter sep. Nej, alliansen är mest regeringsduglig. Jag bytte block förra valet, har inte ångrat det ett ögonblick. Tror alliansen får fyra år till, det behövs, för landets ekonomi.
SvaraRaderaBettan
Hej Bettan!
SvaraRaderaDet finns ett stort minus med skrämselpropagandan och det är att personer som är mycket svårt sjuka och haft solklar rätt till ersättning har blivit rejält uppskrämda och förväntat sig indrag och problem; personer med svåra psykiska sjukdomar, personer med svåra neurologiska sjukdomare, med pågående cytostatikabehandling, etc. Det gör mig förbaskad att man utifrån politisk vinning tycker att det är ok att skrämma slag på människor i en extremt utsatt situation. I övrigt håller jag med dig fullt ut i allt du säger och jag kommer att bidra i så hög utsträckning som jag bara kan för att det ska bli ytterligare fyra år (minst).
Tack för kommentaren!
Problemet är mycket mer allvarligt än att det är skrämselpropaganda!! Det är ju en sanning att även människor som inte kan jobba blir utförsäkrade. Känner själv flera stycken.
SvaraRaderaEn som nu får klara sig på 40% inkomst och hustrun då han inte får mer sjukpenning trots att han inte har mer arbetsförmåga.
Flera med samma sjukdom som mig, ME/CFS som knappt kan ta sig ur sängen men blir utförsäkrade.
En tandläkare med komplicerat armbrott som man efter 6 månader tycker ska omskola sig så han blir utförsäkrad - trots att han så kommer att kunna arbeta igen om några månader.
Även om du inte kan kommentera enskilda fall så borde du kunna erkänna att dessa fall finns, att all "skrämselpropaganda" inte är skrämsel utan en verklighet för oss som är sjuka.
Jag bryr mig inte om vilken färg regeringen har eller om vad som hände förr - det är nuet och framåt som är intressant. För mig innebär nuet att jag inte alls är säker på sjukersättning trots ett livslångt handikapp.
Ge mig ett hopp!
Mvh Anna
Var tog mitt inlägg vägen om att skrämselpropagandan inte bara är skrämsel utan att det är en verklighet att svårt sjuka människor utförsäkras. Ska man vara politiker tycker jag att man kan vara ärlig och erkänna brister och jobba för förbättringar! Inte bara se tillbaka och kasta "skit" på motståndarna. för det är helt irrelevant, det viktiga är - hur gör vi för att få det bättre NU.
SvaraRaderaJo Anna, jag anser att det är skrämselpropaganda eftersom mycket av det som framförs är rena felaktigheter syftandes till att väcka en negativ opinion baserat på icke-korrekta känslomässiga argument. Sedan finns det självklart, precis som jag vid flera tillfällen redan sagt, de som drabbats. Människor som närmar sig gränsen för hur länge man kan ha ersättning får information om vad som händer efteråt. Det finns flera undantag som gör att människor som är allvarligt sjuka kan beviljas ytterligare period. De som däremot inte direkt kan gå i arbete ges möjlighet att gå in i program på arbetsförmedlingen och omfattas där av en annan försäkring medan de gör sitt bästa att komma vidare. Och att man har ett livslång handikapp behöver inte medföra - även om det i vissa fall också kan göra det - att man har en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan. Att med jämna mellanrum få möjlighet att göra ett försök med stöd att komma åter ser jag därför som något positivt - inte negativt. Och som du också ser har jag påtalat en del av de saker som jag tycker är viktiga för att människor inte i onödan ska hamna i långvariga ersättningsperioder där allt för ofta inte ett smack händer som skulle kunna göra dem bättre. Vad vill du se för förbättringar?
SvaraRaderaDet finns många exempel på förbättringar som behövs. Det första och allra viktigaste - att man inte ska "omförsäkras" utan att man får göra dessa "arbetstester" utan att byta försäkringsform. Självklart är det positivt för många att få hjälp och stöd. Men att först kasta ut dem till fattigdom gör det inte lättare eller bättre. Många har varken SGI eller A-kassa vilket gör att de verkligen blir fattiga av att tappa sin sjukersättning.
SvaraRaderaMånga har inte heller någon arbetsförmåga och är redan utredda i tex PILA mm - varför ska de kastas ut och omförsäkras?
De som haft sjukersättning länge och inte har någon SGI kan inte få sjukpenning även om de skulle få komma tillbaka efter AF-perioden, utan SGI = utan pengar.
Det var något, återkommer med mer när jag vilat.
Förslaget om att inte behöva byta försäkringsform är det flera som lyft. Själv tycker jag att det är bra med ett byte av försäkringsform eftersom det blir en markering av att det är nya förväntningar och möjligheter som är aktuella. Däremot behöver samordningen mellan de olika försäkringarna bli bättre. När du skriver att människor redan är utredda i Pila blir jag bekymrad. Många av dessa utreddes för tre, fyra år sedan och hade det varit så att de bedömts vara borta från arbetsmarknaden för evigt så hade de haft stadigvarande sjukersättning för länge sedan. Det du indirekt säger här är att du tycker att vi ska ge upp hoppet om människor och låta dem försämras i sin ensamhet. Det är en människosyn som jag inte ställer upp på under några omständigheter. Jag tycker att det är bra med nya möjligheter och förstår faktiskt inte motståndet mot att göra ett försiktigt försök. Sedan är det också så att de som haft sjukpenning innan perioden med sjukersättning och som gick med återfår sin sgi och alltså har möjlighet att få sjukpenning om de behöver det.
SvaraRaderaHej igen
SvaraRaderaDu skrev "Det du indirekt säger här är att du tycker att vi ska ge upp hoppet om människor och låta dem försämras i sin ensamhet".
Nej, det menar jag inte. Inte att ge upp men ACCEPTERA att vissa sjukdomstillstånd medför nedsatt arbetsförmåga för alltid - på hel eller deltid (efter att man fått all tänkbar hjälp såklart). Idag räcker det ibland inte ens med att 5 olika läkare intygar detta - det finns ingen rättssäkerhet.
Själv blev jag enormt pressad av FK att komma upp till 50%. Jag har kämpat och kämpat med dessa 50% så att jag nu blivit varaktigt försämrad och absolut inte klarar mer än max 25% :-(
Vad gott har det gjort mig eller samhället. Jag är inte ensam att ha det så!
Har fått all tänkbar hjälp från min arbetsgivare, både medicinskt och arbetsmässigt. Men det är ett faktum att alla inte kan arbeta eller arbeta mer än några timmar per vecka.
Jag är jätteglad över att kunna arbeta men önskar att jag hade fått stanna på 25% och haft lite livskvalitet idag. Nu har jag en närmast omänsklig sits - och det beror framför allt på det nya regelverket och dess press!!!!! Snälla, gör om detta och ta då med oss sjuka som referensgrupp så att det kan fungera bra
Mvh Anna
Det är inte ett försiktigt försök det handlar om. Det handlar ofta om människor som haft tillfällig sjukersättning under lång tid. De har då inte ens a-kassa. De får 3-4000 sek per månad att leva på under ALI. Det är väl inget försiktigt försök?!
SvaraRaderaEtt försiktigt försök är att, med sin gamla försäkring få hjälp och stöd att pröva sina vingar. Att bli fattig hjälper ingen, det motiverar inte en sjuk. Vi jobbar inte deltid pga av bristande motivation utan pga nedsatt arbetsförmåga pga sjukdom.
Kan en person som haft tillfällig sjukersättning i 10 år och alltså har 0 sek i SGI återfå 100% SGI?
Anna, de som har en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan har redan idag rätt till sjukersättning när det står klart att det saknas förutsättningar för rehabilitering. Jag håller inte heller med att rättssäkerhet saknas i den utsträckning du låter påskina. Visst, det finns skillnader i bedömning men flera granskar varje ärende och du har också möjlighet att både begära omprövning och överklaga. Om du går in på Försäkringskassans hemsida hittar du information om de regler som gäller i fråga om den sjukpenninggrundande inkomsten och i vilka situationer den är skyddad.
SvaraRaderahttp://www.forsakringskassan.se/irj/go/km/docs/fk_publishing/Dokument/Publikationer/Faktablad/sgi_4080b_sjukpenninggrundande_inkomst_information_for_dig_som_studerar_ar_arbetslos_har_sjuk_eller_aktivitetsersattning.pdf
Tack för att du tagit dig tid att svara, hoppas verkligen ni kommer att titta över detta med hoppen mellan ersättningarna som ställer till problem.
SvaraRaderaÄven om man kan överklaga - hur ska man orka....vet du hur mycket kraft det tar av en som är svårt sjuk bara att gå igenom arbetsförmågebedömning och få tillräckligt med intyg för att en sjukersättningsansökan ska vara komplett. Låt det bli rätt första gången istället för att låta folk överklaga. Det är så olika hur samma sjukdom, samma arbetsförmågenedsättning bedöms beroende på var du bor och vilken handläggare du har.
Kommer att citera dig om jag får nej på min sjukersättningsansökan ;-) ("de som har en stadigvarande nedsättning av arbetsförmågan har redan idag rätt till sjukersättning när det står klart att det saknas förutsättningar för rehabilitering")
Ha det bra!
Anna
Hej Anna och tack själv för att du tagit dig tid att skriva. Jag förstår absolut att det är jobbigt och att det tar kraft.
SvaraRaderaDu tar upp ett jätteviktigt och svårlöst problem här; samma sjukdom kan påverka olika personer oerhört olika och det gör det svårt att sålla ut vad som handlar om sjukdom och vad som handlar om andra faktorer i det enskilda ärendet. Att läkarnas beskrivning också skiljer sig beroende på deras inställning, kompetens, erfarenheter, värderingar, etc. (och det samma gäller handläggarna naturligtvis) bidrar också till att det blir svårt och därför tror jag att det är bra med granskningar i flera led så att någon kan säga stopp om det blir fel. Något som är positivt där är att personalen på FK åtminstone har fått jobba en del med likabedömningar vilket bidrar till att minska skillnaderna i bedömning.
Klart att du får citera och du kan också titta på den information som finns på Försäkringskassans hemsida om sjukersättning. Där står det så här: "Du kan få sjukersättning om din arbetsförmåga är stadigvarande nedsatt med minst en fjärdedel. För att man ska kunna få sjukersättning måste alla möjligheter att förvärvsarbeta vara prövade."
Lycka till!