Jag brukar tycka att Hanne Kjöller är kanonbra men idag blir jag lite besviken. Skönt det visserligen eftersom det är ganska trist med människor som bara är klockrena hela tiden, men i alla fall. Hur som helst, i sin ledare i DN resonerar hon kring akutgarantin som innebär att ingen ska behöva vänta på läkare i mer än fyra timmar vid akutbesök.
Hon drar exempel från sin tid på en akutmottagning och konstaterar att "En efter en av de som aldrig borde sökt vård på en akutmottagning kom nästan lite skamset och bad att få tillbaka pengar och patientbricka och sa att det nog var bättre att de vände sig till vårdcentralen på måndag."
Jag upplever att hon glömmer att de människor som söker akutvård är sjuka och upplever sig ha behov av att träffa en läkare. Det går inte komma ifrån att fyra timmars väntan på en läkare i detta läge är en horribelt lång tidsrymd. Att avfärda alla de som söker vård akut och som får vänta mer än fyra timmar trots akuta besvär är också ett lite väl lättvindigt avfärdande av den upplevelse som många patienter fortfarande har.
Jag ger henne fullt rätt i att flera av de patienter som uppsöker vård akut egentligen aldrig borde ha kommit utan istället sökt vård via vårdcentralen men på den punkten är jag helt övertygad om att det finns andra bättre metoder än att vänta in att de skamsna ska söka sig därifrån. Utökade öppettider på vårdcentralerna kanske? En möjlighet som några av de privata vårdgivare som etablerat sig infört. Vårdval kanske inte är så dumt här, eller hur? Peter Andersson, som också fastnat för Hanne Kjöllers ledare men som drar något andra slutsatser än vad jag gör, pekar också han på problemet att tillgängligheten på akutmottagningarna är större än på vårdcentralerna. Det kanske är här vi borde lägga krutet i så fall och fortsätta uppmuntra till nya lösningar som kan locka patienter såsom förbättrade öppettider som minskar behovet av akutvård.
Information via Vårdguiden skulle vara en annan lösning att ytterligare uppmuntra till eller kanske någon som kan möta patienterna vid dörren på akuten och lotsa dem rätt. Att ge patienterna det stöd de behöver för att hamna rätt torde vara en klar framgångsfaktor. Däremot tror jag att vi slår oss på bröstet lite för självgott om vi begär att alla patienter som söker vård på egen hand ska ha tillräcklig kunskap och is i magen att avgöra om de är i behov av akut behandling utifrån sina besvär eller kanske kan vänta och istället åka till sin vårdcentral något senare för att få vård.
Perspektiven och insikten om vilka sjukvården finns till för och vad en akutmottagning är, som Hanne Kjöller skriver, borde således i första hand rikta sig till de som arbetar inom eller i anslutning till vården och naturligtvis också politikerna.
Peter Andersson avfärdar inte bara akutgarantin utan också Vårdgarantin, utifrån att den riskerar att medföra att exempelvis MS-sjuka tvingas vänta på behandling därför att "vårdgarantiärenden" ibland går före. Jag vill absolut inte avfärda att så skulle vara fallet ibland eftersom också vårdgivare tenderar att hålla koll på ekonomin och sträva efter att få in fler slantar. Att däremot dra slutsatsen att MS-sjuka som tvingas vänta för länge riskerar ett liv i rullstol på grund av att några vårdgarantiärenden gått före är däremot att dra lite för långtgående slutsatser. Kvinnan i det inslag som Peter hänvisar till valde att flytta från för övrigt sedan tidernas begynnelse sossestyrda Jämtlands läns landsting till Stockholm och fick här behandling. Landstinget i Jämtland erbjuder patienter med remiss till neurologmottagningen, där de inte själva kan möta vårdgarantins utfästelser, att istället få komma till Umeå Universitetssjukhus. Själv tror jag att flertalet patienter, under förutsättning att de får korrekt information, har förmåga att göra det val som passar dem själva bäst - oavsett om detta val innebär att frivilligt invänta behandling inom det egna eller att snabbt få vård i ett annat landsting. Vad tror ni?
Jag tror på garantier, helt enkelt därför att människor som har tillräcklig information och vet vad de har att förvänta sig i form av rättigheter och skyldigheter har bättre förutsättningar att göra kloka val. De stimulerar också sökande efter förbättring för den som ansvarar för att leva upp till garantins utfästelser.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar