lördag 17 juli 2010

Ett synnerligen märkligt fiasko

I veckan presenterade Försäkringskassan en uppföljning över hur det gått för de personer som vid årsskiftet haft maximal tid med ersättning via socialförsäkringen. Det handlar alltså om människor som haft sjukpenning eller sjukersättning i minst 2.5 år. Snabbt dök buuu-ropen upp från de rödgröna men också DN satte rubriken: Få utförsäkrade får jobb och fokuserade på det faktum att bara 370 av dessa fått reguljära arbeten fram till maj månad. Jag har svårt att se att siffrorna visar på ett misslyckande, snarare tvärtom. De visar på att många är på väg och nu äntligen kommer vidare och på vägen har det stöd de behöver. Vi pratar också om uppstartsskedet varför det är rimligt att tro att det stöd som Arbetsförmedlingen kan ge kommer att förbättras (trots allt var det flera Arbetsförmedlingar som inte kunde erbjuda stöd förrän slutet på mars).

Av de 12 600 personer som valde att gå in i det program som AF kunde erbjuda och där de istället för sjukpenning/sjukersättning fick aktivitetsstöd, hade merparten problem med rörelseapparaten eller psykisk ohälsa. Av dessa har alltså 370 personer redan kunnat komma igång och arbeta i ett arbete på den reguljära arbetsmarknaden. Siffran är visserligen inte hög men vi pratar trots allt om människor som varit borta från arbetslivet under en mycket lång tid och som nu kan arbeta utan någon form av stöd. För mig är siffran en framgång: 370 personer med begränsningar som gjort att de varit borta från arbete under en mycket lång tid är nu tillbaka i arbete trots att de med största säkerhet har samma problematik som de hade för ett halvår sedan. Hade siffran varit högre hade detta snarare varit ett tecken på att Försäkringskassan gör för generösa bedömningar av rätten till ersättning. Tragiken här ligger i mina ögon i att de inte fått det stöd de behövt för att komma ut i arbete tidigare för de har under tiden de varit borta gått miste om så mycket liv och pensionspoäng.

Alliansfritt Sverige, Roger Jönsson, Veronica Palm, med flera beskriver förändringarna som ett cyniskt fiasko och Claes Krantz sammanfattar på ett bra sätt de rödgrönas politik: "om inte ens 100% fullt friska kan få arbete på den svenska arbetsmarknaden vilka förutsättningar finns det då för de som inte är helt arbetsföra?". Bra idé, Claes, vi köper att arbetsmarknaden inte fungerar fullt ut och fortsätter att gömma undan personer som inte kan prestera 100% hela tiden. För mig är detta enormt cyniskt eftersom alldeles för många av de som tidigare gömts undan har resurser att komma åter med rätt stöd - ett stöd som numera kan ges.

Om vi istället tittar på hur många som kommit i arbete ser siffran lite annorlunda ut; 1846 personer är redan i arbete om vi också räknar med de personer som har tillgång till någon form av stöd, t.ex. lönebidrag eller skyddat arbete. Låter lite bättre eller hur? Närmare 15 procent är alltså i arbete igen efter en mellanlandning på AF. Eftersom sannolikheten att de kommit tillbaka om regelförändringarna inte genomförts anser jag att reformen redan här är välmotiverad utifrån att ha pratat med ett flertal som trots kvarvarande besvär beskriver att de nu har ett liv, en mening och en betydelse för andra vilket de saknat under tiden med ersättning. Det sociala sammanhanget är enormt viktigt för oss alla och kontakterna med omvärden - även med läkaren och andra som faktiskt borde finnas där - krymper markant under en längre sjukskrivningsperiod vilket får människor att må sämre och bli sjukare. Att inte göra något åt detta elände skulle vara cyniskt!

Ytterligare 729 söker arbete utan stöd från AF och fler än 5800 deltar i program med aktivitetsstöd som siktar på att de så snart som möjligt (men med stöd på vägen dit) ska komma i arbete. Hur i hela fridens dar kan detta betecknas som ett fiasko? En mängd människor har ju nu äntligen fått det stöd som de behöver för att komma vidare och arbete med fokus att hjälpa människor att tillvarata sina egna resurser kan väl ändå aldrig ses som negativt ur något som helst humant perspektiv? Vad som sällan nämns i debatten är också att många av dessa har samma typ av begränsningar och hinder som många av oss andra som arbetar. Det betyder inte på något sätt att de fuskat eller inte gjort sitt bästa. Det betyder däremot att de inte fått tillräckligt med stöd för att komma vidare och en alldeles för stor majoritet av dessa har under tiden de varit bortglömda och undanskuffade tappat allt vad självförtroende de en gång haft. För mig är det här fiaskot ligger.

Jo visst, 40 procent har kommit åter till socialförsäkringen. Detta visar på att det inte var möjligt för dem just nu att komma vidare men det betyder varken att reformen som sådan varit ett fiasko eller att vi ska ge upp hoppet om dem. Trots allt är människor alldeles för värdefulla för att vi ska sluta att tro på dem.

8 kommentarer:

  1. Du skriver
    "Av de 12 600 personer som valde att gå in i det program som AF..."
    Tänk efter själv innan du bara upprepa det som Christina Husmark Perhsson säger.
    Sjuk och skadade frivillig väljer inte att anmäler sig till AF. Jag vet för att jag blev utförsäkrad 1 jan 2010. Trots alla experter som har hjälpt mig skrev medicinska utlåtande om min arbetsoförmåga på 50%. Ja jag har jobbat upp mig efter 4 operationer till 50%.

    Strax innan jag blev utförsäkrad dec 5 bröt jag knäet men blev enligt Aliansens nya sjuförsäkrings regler utförsäkrad.

    Inte vald jag frivillig att utsätta mig för ett permanent knä skada. Nej för att försörja mig tvingades jag till AF. Egentligen hade det varit bättre att jag fick tid till sjukgymnastik m.m.
    Jag hade tur hos AF och träffade en handläggare med lite förnuft. Hans första frågan var vad gör du här?

    Jessica det är viktig att var helt säkert på det man skriver. Det räcker inte att en minister i regering säger att det är sant. Jag utmanar dig att våga fråga sätta de i regering som har ansvar för sjukförsäkrings reformen.

    Vi är jätte många som far illa av de nya sjukförsäkrings reformen.

    mvh
    Kerri Corley

    SvaraRadera
  2. Hej Kerri

    Hoppas knät är bättre!

    Jag skriver utifrån det jag ser snarare än vad det Husmark Perhsson säger eftersom jag jobbar just med den delen. Jag ska förklarar hur jag tänker. Så här är det; du och alla andra som inte längre hade rätt till fler dagar hade att välja mellan att tacka ja till att gå in i programmet eller inte och många valde också att stå utanför. Jag kan mycket väl förstå att valet kändes som att välja mellan pest och kolera eftersom flertalet av oss behöver en försörjning för att kunna klara oss och utan att tacka ja till att delta så hade det inte varit möjligt att få någon ersättning. Tanken med programmet var just att man skulle få stöd i befintligt skick och där fanns möjligheten, just som i ditt fall, att insatserna hölls på en mycket försiktig nivå för att inte krocka med den del av tiden som personen skulle vara i behov av sjukgymnastik eller annan medicinsk behandling, arbete på deltid eller liknande som faktiskt är prioriterat. Utifrån att du skriver att du trffat en handläggare med förnuft så hoppas och utgår jag från att det inte krockat för dig heller?

    Jag vet och har träffat några som inte fått ut det de behövt av programmet och också någon som faktiskt mått riktigt dåligt av att delta och det är tragiskt. De som det handlat om har vi som jobbar på Försäkringskassan nästan alltid kunnat förutse i förväg att det inte skulle fungera.

    Dessbättre har vi också haft fel i många ärenden. Flera av de jag varit orolig för har gått vidare mot insatser eller jobb efter programmet och många av dessa mår nu långt mycket bättre än innan. Det är hur fantastiskt roligt som helst att se, kan jag säga. Jag gläds verkligen med dem.

    Det är också därför jag är positiv till reformen trots att jag vet att det finns de som liksom du är starkt negativa och känner att den varit dålig just för dem. Just det att många också kommit vidare tillbaka till ett liv som de beskriver som mer givande och där de mår bättre trots att de fortfarande har samma besvär som tidigare.

    Jag ifrågasätter därför inte reformen som sådan utan tycker att den varit både bra och nödvändig. Jag är också helt säker på att det kommer att fungera bättre när alla parter kommit in i arbetet på ett bra sätt. Däremot har jag kritiserat hur den infördes (som du kan läsa tidigare) eftersom införandet knappast bäddade för att alla skulle få det stöd de borde haft möjlighet till.

    Tack för ditt inlägg! Sköt om dig.

    Mvh
    Jessica

    SvaraRadera
  3. Hej Jessica

    Tack för dina tankar. Många har farit såååå illa. Vad jag att förstå hos regering är varför utförsäkrar man sjuka och skadad innan de är färdig behandlad! Det är just detta som många upplever som hård, kall och inhuman.
    mvh
    Kerri

    SvaraRadera
  4. Tack själv!
    Jag blev så glad när jag läste ditt inlägg - och ledsen över din upplevelse med för den delen. En sak som berört mig starkt är att så många trots att de varit i behov av behandling och hjälp till följd av sina funktionsnedsättningar lämnats mer eller mindre vind för våg med endast sjukintyget eller läkarutlåtandet i handen. Jag upplever (jag har inte några andra belägg för det än det jag hör från försäkrade och läkare här) är att många snabbare än tidigare remitteras vidare till psykiatrin eller till smärtrehab med multimodala team. Jag tycker att detta är enormt glädjande eftersom det ökar förutsättningarna för rätt behandling och att patienten snabbare ska få möjlighet att må bra igen. Jag tror att de nya sjukförsäkringsreglerna påverkat väntetiderna innan vårdcentralsläkaren remitterat vidare men också rehabiliteringsgarantin. Men jag ger dig helt rätt, det finns absolut människor som fallit mellan stolarna och inte fått rätt stöd från något håll och därför inte hunnit bli färdigbehandlade innan dagarna tickat iväg. Jag hoppas och tror att detta problem kommer att minska allteftersom.
    Ta hand om dig/
    Jessica

    SvaraRadera
  5. Forts...

    Nästan lika illa är det att människor fått sin rehabilitering sabbad till följd av den nya sjukreformen. Jag råkade själv ut för det hösten 2008 då jag blev påkörd av en bil. Enligt socialstyrelsens rekommendationer skulle jag vara tillbaka i heltidsarbete efter 4-6 veckor. Efter 9 veckor klarade jag 25% nätt och jämt. Jag blev då uppringd av FK som frågade när jag tänkte börja jobba. Jag svarade glatt att jag hade börjat. Men det räckte inte. Heltid skulle det vara enligt de nya reglerna.

    Jag trodde inte mina öron. Min sjukgymnast trodde heller inte sina öron då hon ringde min handläggare och förklarade att jag behövde rehabilitering. Läkaren, arbetsgivaren och till sist psykologen försökte hjälpa mig genom att förklara läget för handläggaren. Men inget hjälpte. Hela första halvåret gick åt till att bråka om hur mkt jag fick vara sjukskriven. Det sabbade hela min rehabilitering under den tiden. Stressen över att hela tiden ha hotet om indragen sjukpenning över sig ledde till att jag knappt orkade leva mer.

    Till sist jag blev friskskriven. Fick ta tjänstledigt den del av dagen jag inte klarade av att vara upprätt mer. FK menade att jag då fick söka ett jobb som jag kunde klara i heltid. Förklarade att problemet inte var jobbet utan att jag inte orkade vara i upprätt position så många timmar i sträck. Spelade ingen roll om jag hade semester. Jag klarade inte av min vardag ens.

    I tre månader bet jag ihop och kämpade på så mkt jag orkade. Enligt statistiken belastade jag inte längre sjukförsäkringsstatistiken. Jag var mirakulöst frisk och tillhörde nu den skaran som regeringen påstår sig ha lyckats hjälpa till ett bättre liv i arbete...

    Sedan rasade jag ihop på alla plan. Efter månaders sömnbrist pga smärta dygnet runt bad jag till sist läkaren söva ner mig. Han sjukskrev mig och jag blev förtvivlad då jag visste att FK aldrig skulle gå med på det. Jag hade allvarliga planer på att avsluta mitt liv. I flera månader väntade jag med bävan på beskedet om jag skulle kunna betala mina räkningar.

    Jag remitterades till en smärtmottagning och kom så småningom dit. Där fick jag träffa neurolog, läkare, kurator, psykolog, sjukgymnast och arbetsterapeut. Kan berätta att ingen av dessa är imponerade av sjukförsäkringen då de sett ofantligt många patienter fara så illa och fått sin rehabilitering spolierad på liknande sätt som jag fått.

    Nu har jag äntligen fått en medicinsk och beprövad rehabiliteringsplan. Jag skulle inte ha återgått i arbete så snart med de skador jag ådrog mig i olyckan. Jag hade kunnat vara i betydligt bättre skick idag om jag fått rätt och riktig behandling från början.

    Jag vet att jag inte är den enda. Tusentals människor har råkat illa ut. Därför är jag inte särskilt imponerad av de knappt 400 som återgått i arbete. Det är dessutom lite för tidigt att säga hur utgången kommer att bli. Först om något år kan man se varaktiga siffror på hur många som faktiskt lyckats komma tillbaka till arbetsmarknaden. Under tiden blir alltfler utförsäkrade. Alltfler sjuka människor nekade sjukpenning.

    Om jag inte själv varit med om det här hade jag knappt trott att det var sant.Verkligheten för alla som drabbas ser lite annorlunda ut än den gör för er som ska verkställa en reform som påstås hjälpa människor. Den hjälper ett fåtal och stjälper desto fler.

    SvaraRadera
  6. Ytterlig är det flera som inte klara av de kalla och inhumana försämringar i sjukförsäkringar. Lyssnar på P1 länken idag.

    http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=1650&artike...

    Inte minst skrämmande är Axéns tolkning om varför det gått så här illa.

    http://sverigesradio.se/api/radio/radio.aspx?type=db&id=2519570...

    så här skriver Axen själv på sin eget sajt ändå mer skrämmande!
    http://gunnaraxen.blogspot.com/2010/08/morgonens-debatt-i-p1-morgon.html

    Jag vet själv Jessica pga jag blev utförsäkrad och vet att hade jag varit lite sämre hade jag inte fått hjälp av andra i sjukvården hade jag inte heller klarat av den oro som skapas när man bli utförsäkrad! Nej sluta utförsäkra folk.

    Närmaste 2 år om Allians får behålla maken kommer 90 tusan att bli utförsäkrad hur skall det bli för alla dessa sjuka? Jag FÖRSTÅR inte hur de som har makten idag kan göra så här!

    Hoppas att du Jessika vågar publicera denna inlägg för att det är viktig att folk läsa om hur vi som har blivit utförsäkrad upplever detta!
    Fö efterlyst du förslag till "förbättringar" av sjukreformen. Jag har lämnat några förslag till bättringar av sjukförsäkring men kan inte hitta att du har skrivit någonting?
    mvh
    Kerri

    SvaraRadera
  7. Hej Kerri,
    Jag är helt övertygad om att Gunnar Axén kan tala för sig själv så den delen går jag inte in på över huvudtaget. Jag har däremot gått igenom dina inlägg och de enda förslag du lagt är att ta bort tidsgränserna och att individuella prövningar ska göras. Att jag inte är negativ till tidsgränserna som sådana vet du redan och att grunden till detta är att det finns ett flertal undantag som medför att den absoluta majoriteten av de som på grund av sjukdom har nedsatt arbetsförmåga skyddas av socialförsäkringen. Jag är tämligen övertygad om att det inte är möjligt att få fram ett helt vattentätt system utan att det slår bakut i andra ändan och skadar människor via inlåsningseffekter istället som tidigare varit fallet. Min bild är alltså - precis som jag tidigare sagt - att systemet idag är klart bättre än vad tidigare system var. Att individuella prövningar ska göras är inte ett förslag till förbättring eftersom det redan är på det sättet som Försäkringskassan jobbar.

    Vad gäller mina förslag till förbättringar så har jag lagt in olika aspekter i olika inlägg. Socialförsäkringen kan inte brytas ut som en egen del av trygghetssystemet utan är avhängig av hur andra delar fungerar. Fokus måste därför läggas på ett flertal områden där en mer välfungerande vård som snabbt erbjuds är A och O, både i syfte att bota och i syfte att hjälpa människor att utveckla verktyg för att hantera sina funktionsnedsättningar. En mer välfungerande arbetsmarknad som också rymmer människor som inte hela tiden (eller ens ibland) presterar 120 är en annan viktig faktor och där behövs attitydpåverkan och ytterligare tydlighet ifråga om krav på både arbetsgivare och arbetsförmedlingar och självklart, möjlighet till stöd till arbetsgivare som är kloka nog att anställa människor som har funktionsnedsättningar utifrån att de ändå har kompetens och värdefull erfarenhet.
    Vänliga hälsningar
    Jessica

    SvaraRadera
  8. Tack för svaret Jessica och tack för du publicerad- hur jag och många flera upplever det att bli utförsäkrad.

    Du har absolut rätt, det var inte bättre för. Jag tror att du hitta få människor på detta avlånga landet som tycker att det var bra inte ens Sosserna som regerade då tycker att det var bra!

    Men det ursäkta inte att Allians har snart regerat 4 år och kommer att utförsäkra 90 tusan sjuka och skadad inom närmaste tiden.

    Jag tycker att alla riksdagspartier bör kommer överens om ett hållbart sjukförsäkring. Värje gång den ändras sätt man ur spel alla avtalsförsäkring m.m.

    Medborgare behöver veta att vi ha en bra stabil försäkring. Slutligen tycker jag att politiker hos Allians skall sluta kalla sjukförsäkring för "bidrag" Det är en försäkring som alla som jobba betala för. Varför gör man detta?

    mvh
    Kerri

    SvaraRadera