Självklara garantier för en vettig ålderdom

Jag befinner mig inte längre kvar i Almedalen inte ens mentalt utan är åter på jobbet. Det betyder inte att jag tänker låta er slippa en sista reflektion (nåja, jag tror det i alla fall) kring veckan som gått och denna gång kring Jan Björklunds tal eller rättare sagt en del av det.

Jan inledde sitt tal med att gå ut med tre garantier riktade till våra äldsta och jag hoppade högt av förtjusning, dels utifrån att jag är ruskigt förtjust i konkreta förslag och dels utifrån att jag tycker att det både är viktigt och på tiden att vi ser till att slå fast att äldre ska ha rätt till ett liv som i så hög utsträckning som möjligt stämmer överens med deras egna preferenser för hur de vill leva. Det borde vara självklart, eller hur?

Parboendegaranti: att om man vill det få fortsätta bo ihop med sin partner även på äldreboendet förtjänar egentligen inga ytterligare kommentarer. Det är fullständigt barockt att detta ens ska behöva vara en fråga att lyfta. Samtidigt är det uppenbarligen - om än märkligt - ett faktum att äldre i många kommuner tvingas separera när ens partner (eller man själv) behöver flytta till ett äldreboende. Garantin är därför väl på sin plats.

Gå-ut-och-gågaranti: att alla äldre som vill det dagligen ska få komma ut, borde även det vara en självklarhet. Allt för många gamla sitter uttråkade och stirrar på sina egna väggar utan möjlighet att komma ut om de inte själva lyckas ordna hjälp från sina anhöriga. För de gamla måste det vara fullständigt själsdödande att inte få tillgång till nya intryck, frisk luft och möjlighet till att styra över sin tillvaro i högre utsträckning än vad som är möjligt innanför de egna väggarna. Att sedan rörelse bidrar till att människor, så även äldre, håller sig friskare torde inte göra behovet av reformen mindre. Jag tror också att det finns självklara vinster för de anhöriga med förslaget eftersom jag utgår från att jag inte varit ensam om att ha dåligt samvete över att inte kunna finnas till hands mer för att göra tillvaron för sina älskade mer dräglig och uthärdlig.

Väljamatgaranti: precis som vi andra som själva köper vår mat ska också äldre ha möjlighet att välja mellan olika maträtter. Vi vet att många gamla har svårt att få i sig tillräckligt med näring och att detta bidrar till en sämre hälsa. Att själv kunna välja vad man vill ha att äta kanske inte tar bort problemet med undernäring men det torde åtminstone kunna bidra till en bättre hälsa och högre livskvalitet och dessa skäl är mer än tillräckliga för att införa en väljamatgaranti.  Själv skulle jag gärna se en tävling liknande de som finns mellan olika skolrestauranger och som Annerstaskolan i Huddinge vunnit vid ett par tillfällen eftersom tävlingar tenderar att skapa kreativitet och en utvecklingslust som i sin tur kan bidra till ökat kvalitetsfokus.

Å andra sidan, garantierna som sådana kopplade till stimulanspengar för de kommuner som lever upp till sina åtaganden torde borga ännu bättre för efterlevnaden av de olika kvalitetsgarantierna (varav bara ett urplock nämndes i talet).

Andra viktiga åtgärder som inte nämndes i talet men som ryms inom den föreslagna äldreomsorgsgarantin handlar om en bättre översyn och samordning av vården för våra äldre eftersom allt för många får fel vård och läkemedel vilket skadar deras hälsa samt bättre samordning mellan kommuner och landsting. Mer om detta finns att läsa här. 

Själv skulle jag också gärna vilja se en husdjursgaranti och en förgyllavardagengaranti (nej, jag skämtar inte utan tänker på hur glad och nöjd farmor var när hon fått håret permanentat och fick känna sig fin).

Andra som bloggar om ämnet är: Malin Danielsson, Rasmus Jonlund och Tommy Rydfeldt. Tommy har för övrigt helt rätt, det handlar till syvende och sist om respekt.