En av de absolut mest utsatta patientgrupperna är de som lider av psykisk ohälsa och deras möjligheter att få den vård de behöver är fortfarande inte tillräckligt bra - i vissa fall inte ens bra - trots att enorma resurser tillförts psykiatrin de senaste åren. Skillnaderna mellan hur stor andel av patienterna vars remisser skickas tillbaka till primärvården skiljer markant mellan mottagningarna liksom möjligheterna att få träffa en psykiater istället för "bara" en behandlare och så vidare. Det är inte heller helt ovanligt att patienten är missnöjd med den psykiater han eller hon fått träffa vilket vid psykisk ohälsa är minst lika viktigt som vid all annan ohälsa. Att själv kunna välja vårdgivare borde därför vara självklart men nej då, inte riktigt ännu. Däremot är det en av de viktigaste punkterna i Folkpartiets förslag för psykiatri och psykisk vård i världsklass i Stockholms län; självklart ska man även vid psykiatrisk vård kunna välja vårdgivare utifrån sina egna önskemål och behov och det också under pågående behandling och vid tvångsvård.
Många med psykisk ohälsa lider också av andra sjukdomar (självklart - inte heller psykisk ohälsa ger någon immunitet mot andra sjukdomar). Stärkt samverkan mellan olika vårdgivare samt hälsofrämjande insatser både med inriktning på fysisk och psykisk ohälsa är därför andra områden som behöver utvecklas eftersom risken att falla mellan stolarna är allt för stor i de lägen då man inte själv har ork eller förmåga att ta hand om sig själv och söka rätt insatser på olika håll.
En tredje punkt i sammanhanget som är omöjlig att låta bli att ta upp, är behovet av evidens inom vården, uppföljning av den vård som ges och mer forskning. Det är väl klart som fanken att personer som redan befinner sig i en extremt utsatt situation inte ska behöva riskera en sämre vård än vad vi accepterar för andra patientgrupper och dessutom, i vissa fall, icke-vetenskapligt grundad.
Slutligen, en utbyggnad av det psykosociala stödet och den mobila uppsökande vården, är också något som jag är oerhört glad över att det finns med i programmet. En stor andel av de jag kommer i kontakt med berättar oerhört ruskiga historier om sina svårigheter att få vardagen att gå ihop; att komma upp, att komma ut, att komma i kontakt med andra människor, att komma iväg till arbetsgivare eller vårdgivare med för den delen... En utökad mobil verksamhet och bättre psykosocialt stöd torde öka förutsättningarna för att människor ska få det stöd de behöver både i vårdkontakten och i vardagen.
Bloggar om detta gör också Mattias Lönnqvist och Birgitta Rydberg. Jag håller helt och hållet med Mattias; Folkpartiet har ett brett och genomtänkt sjukvårdspolitiskt program som skapar de bästa förutsättningar för en vård som de facto innebär Vård i världsklass för alla.
Anna Gustavsson (v) har också skrivit ett klart läsvärt inlägg om behovet av bättre stöd till psykiskt sjuka. Jag håller inte med om analysen - att pengar och personal är lösningen på problemen - men hon har en hel del andra poänger.
Apropå evidensbaserad vård tycker jag att det har varit ovanligt tyst om Robert Whitakers nya bok "Anatomy of an Epedemic" som handlar om de evidens som finns för att ssri är farliga. Orkar man inte läsa hela boken kan jag rekomendera en intervjuserie på you tube. Inte minst i Sverige där det är gratis att gå till läkaren och gratis att ta ut den medicin de i regel skriver ut så är rapporter som denna att ta på högsta allvar. Detta är något patienter länge rapporterat om men bivit avfärdade.
SvaraRaderaFör att inte tala om det alarmerande med de allt tätare rapporterna om att det är farligt för foster om mamman tar ssri. Hur många läkare talar om för unga kvinnor med psykisk ohälsa att om de tackar ja till den enda vård de erbjuds så riskerar de ett farligt beroende som längre sikt, av allt att döma, kommer att göra dem sjukare och därmed riskerar att _frånta dem möjligheten att skaffa barn_?
http://www.youtube.com/watch?v=OOcJA4Tyw50
Hej Jenny,
SvaraRaderaoch tack för boktipset, jag ska se till att läsa boken. Jag var tvungen att checka med en psykiater innan jag svarad eftersom jag faktiskt inte känner till detta utöver att alla läkemedel har biverkningar. Samtidigt vinsterna de ger torde i många fall vara nödvändiga för patienten och SSRI också i flera fall bidragit till att rädda liv.
Det svar jag fick var att det finns ett flertal motstridiga forskningsrapporter och att läkare tar diskussionen om biverkningar vid graviditet och amning. Det är också min upplevelse utifrån att många läkare påtalar i underlagen att patienten inte kan börja medicinera pga graviditet eller amning. Hon kände inte till att SSRI skulle minska risken för graviditet på sikt - däremot att de kan påverka sexlusten och kvinnans möjligheter att få orgasm.
Riktigt gratis är det väl ändå inte att vare sig ta ut medicin eller att gå till läkaren. De separata läkarbesöken och uttagen av medicineringen fram till frikortet uppnås en kostnad som många har svårt att klara.